Psaltaren 132
132
1En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande; 2Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob: 3Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre; 4Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara; 5Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob. 6Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene. 7Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall. 8Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark. 9Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig. 10Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull. 11Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol. 12Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga. 13Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der. 14Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl. 15Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog. 16Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig. 17Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto. 18Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
Currently Selected:
Psaltaren 132: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Psaltaren 132
132
1En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande; 2Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob: 3Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre; 4Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara; 5Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob. 6Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene. 7Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall. 8Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark. 9Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig. 10Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull. 11Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol. 12Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga. 13Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der. 14Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl. 15Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog. 16Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig. 17Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto. 18Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
Currently Selected:
:
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in