Psaltaren 132
132
Davids löfte och Herrens löfte
1En vallfartssång.
Tänk, Herre, på David,
på allt han fick utstå,
2han som svor Herren en ed
och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob:
3"Jag skall inte gå in i min hydda
och inte lägga mig på min bädd,
4jag skall inte unna mina ögon sömn
eller mina ögonlock slummer,
5förrän jag har funnit en plats åt Herren,
en boning åt den Starke i Jakob."
6Vi hörde det i Efrata,
vi fick veta det i skogsbygden.
7Låt oss gå in i hans boning
och tillbe vid hans fotapall.
8Stå upp, Herre, och kom till din viloplats,
du och din makts ark.
9Dina präster skall vara klädda i rättfärdighet,
och dina fromma skall jubla.
10För din tjänare Davids skull
må du inte visa bort din smorde.
11 Herren har svurit David en ed,
en sann ed som han ej skall ta tillbaka:
"Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron.
12Om dina barn håller mitt förbund
och mitt vittnesbörd som jag skall lära dem,
då skall också deras barn
få sitta på din tron till evig tid."
13Ty Herren har utvalt Sion,
där vill han ha sin boning.
14"Detta är min viloplats till evig tid.
Här skall jag bo, och hit längtar jag.
15Sions förråd skall jag rikligt välsigna,
de fattiga skall jag mätta med bröd.
16Prästerna skall jag klä i frälsning,
och de fromma skall jubla högt.
17Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David,
jag har tillrett en lampa åt min smorde.
18Hans fiender skall jag klä i skam,
men på honom skall hans krona glänsa."
Currently Selected:
Psaltaren 132: SFB98
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Old Testament, Copyright (C) 1998, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. New Testament, Copyright (C) 1996, 1998,Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, and Stiftelsen Biblicum, Ljungby