Markusevangeliet 4:1, 2, 3, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34

Sedan började han undervisa vid sjön igen. Massor av folk samlades kring honom, och därför steg han i en båt och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden.

Han undervisade dem med många liknelser, och i sin undervisning sade han

»Hör! En man gick ut för att så.

En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn.

Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot.

En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd.

Men en del föll i den goda jorden, det kom upp och växte och gav skörd. Det gav trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt igen.«

Och han sade: »Hör, du som har öron att höra med.«

När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom frågade de honom om liknelserna.

Han sade: »Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser

för att de skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse .«

Och han sade till dem: »Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser?

Vad mannen sår är ordet.

Vägkanten, det är de hos vilka ordet blir sått men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som har såtts i dem.

De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det

men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall.

Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet

men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd.

Men de som har tagit emot sådden i den goda jorden, det är sådana som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt.«

Och han sade till dem: »Inte tas lampan fram för att ställas under sädesmåttet eller under bänken. Den sätts på hållaren.

Det finns ingenting dolt som inte skall dras fram och ingenting undangömt som inte skall komma till synes.

Hör, du som har öron att höra med.«

Och han sade till dem: »Ge akt på det ni hör. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få.

Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.«

Och han sade: »Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden.

Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur.

Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet.

Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.«

Och han sade: »Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild?

Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det

men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.«

Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det.

Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt.