Lukasevangeliet 7:36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50

En av fariseerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet.

Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam

och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam.

Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: »Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.«

Då sade Jesus till honom: »Simon, jag har något att säga dig.« — »Säg det, mästare«, sade han.

»Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.

När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?«

Simon svarade: »Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.« — »Du har rätt«, sade Jesus

och vänd mot kvinnan sade han till Simon: »Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.

Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit.

Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam.

Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.«

Och han sade till henne: »Dina synder är förlåtna.«

De andra vid bordet sade då för sig själva: »Vem är han som till och med förlåter synder?«

Men Jesus sade till kvinnan: »Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.«