Johannesevangeliet 6:16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27

När det hade blivit kväll gick hans lärjungar ner till sjön

och steg i en båt för att ta sig över till Kafarnaum på andra sidan. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit tillbaka.

Det blåste hårt och vågorna gick höga.

När de hade rott en halvmil fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten. De blev rädda

men han sade till dem: »Det är jag, var inte rädda.«

Då ville de ta med honom i båten, och med ens var den framme vid stranden dit de var på väg.

Nästa dag upptäckte folkmassan, som var kvar på andra sidan sjön, att det bara hade funnits en enda båt där och att Jesus inte hade följt med sina lärjungar i den utan att de hade gett sig av ensamma.

Men det kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där man hade ätit brödet, det som Herren hade läst tacksägelsen över.

När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus.

De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: »Rabbi, när kom du hit?«

Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta.

Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill.«