Johannesevangeliet 2:13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25

Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem.

I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar.

Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord

och till dem som sålde duvor sade han: »Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.«

Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall förtära mig.

Judarna sade då till honom: »Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här?«

Jesus svarade: »Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.«

Judarna sade: »I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!«

Men det tempel han talade om var hans kropp.

När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt.

Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde.

Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla

och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.