Johannesevangeliet 1:19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34

Och detta var Johannes vittnesbörd när judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga honom: »Vem är du?«

Han bekände och förnekade inte, han bekände: »Jag är inte Messias.«

De frågade: »Vad är du då? Är du Elia?« Han svarade: »Nej, det är jag inte.« — »Är du Profeten?« — »Nej«, svarade han.

Då sade de: »Vem är du? Vi måste ha ett svar åt dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?«

Han sade: » Jag är en röst som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren , som profeten Jesaja har sagt.«

Också några fariseer hade sänts ut

och de frågade honom: »Varför döper du då, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?«

Johannes svarade: »Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner

han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler.«

Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.

Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: »Där är Guds lamm som tar bort världens synd.

Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig.

Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten.«

Och Johannes vittnade och sade: »Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom.

Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’

Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.«