Uppenbarelseboken 5
5
Bokrullen och Lammet
1Sedan såg jag (och jag såg) en bokrulle i högra handen på honom som satt på tronen. [Johannes såg boken ligga på Guds öppna hand. Att det är den högra handen beskriver makt och auktoritet över dess innehåll.] Bokrullen hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill.
[I vanliga fall skrev man bara på en sida. Att bokrullen hade text på båda sidorna beskriver att inget mer kan läggas till, den är fulländad. Utifrån sammanhanget gäller texten världens framtid och Guds frälsningshistoria fram till dess avslutning. Här finns beskrivningen om hur Guds rike ska råda på jorden.
Bokrullen, förseglingar och templet för också tankarna till lagen om återlösare som beskrivs i 3 Mos 25. Det finns ett exempel på hela denna process i Jer 32. Mitt under en belägring av Jerusalem, av Babylons kung Nebukadnessar, får Jeremia ett ord från Herren att återköpa en bit mark från sin kusin. Denna konkreta profetiska handling visar på framtidshopp. Det kommer att bli fred. Marken kommer att köpas tillbaka och få sin rätta ägare. Inför vittnens närvaro nedtecknades exakt samma köpekontrakt på två papyrusark. Båda rullades ihop, den ena förseglades med sigill medan den andra förblev öppen så att den kunde läsas. Vid en konflikt om ett landområde kunde en präst bryta sigillen, öppna originalhandlingen, och avgöra tvisten.
Jesus är domaren som kan återlösa jorden som just nu är ”belägrad”. Paulus beskriver hur hela skapelsen ligger under förgängelsen, men en dag ska bli återlöst, se Rom 8:19-23.]
2Sedan såg jag (och jag såg) en väldig (mäktig, stark) ängel som ropade med hög röst: ”Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?” 3Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden [Hades, de dödas plats] kunde öppna bokrullen eller se in i den.
[Den som kan se dess innehåll kan förutse och skapa framtiden och därmed påverka historien. Ingen i hela universum, inget väsen i himlen, ingen nu levande på jorden eller någon som har levt var värdig.]
4Jag [Johannes] grät högt för att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. 5Då sa en av de [tjugofyra] äldste till mig: ”Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam [1 Mos 49:9-10], Davids rotskott [Jes 11:1, 10], har segrat (triumferat). Han kan öppna bokrullen och bryta de sju sigillen.”
[I synen i förra kapitlet fram till nu har Gud Fadern på tronen, den helige Ande och allt skapat tydligt framträtt. Nu kommer crescendot i synen – lejonet av Juda stam och Davids rotskott. Två välkända messianska uttryck från Gamla testamentet. Jakob profeterade i 1 Mos 49:10 över Juda: ”Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga.” Nu slår denna profetia in, se även Jesu släkttavla i Matt 1:2 och Luk 3:33.]
Lammet som var slaktat
6Sedan såg jag (och jag såg) ett Lamm [en årsgammal bagge] som stod i mitten, mellan tronen och de fyra varelserna och de [tjugofyra] äldste.
[I föregående vers ”hör” Johannes om ett lejon som har segrat, se vers 5. När han nu på nytt ser är det i stället ett lamm som visar sig. Följande tre beskrivningar gör det helt klart att det är den uppståndne Jesus som Johannes får se manifesterad centralt i mitten i av tronrummet.]
Det såg ut som om det hade blivit slaktat,
hade sju horn [en symbol för fullkomlig styrka och makt]
och sju ögon [allseende], som är Guds sju andar utsända över hela jorden.
[De sju andarna är troligtvis en symbol på den helige Ande som är fullkomlig, se Upp 1:4. Tidigare i Upp 4:5 såg Johannes de sju andarna som sju brinnande facklor nära Gud Fadern på tronen. Samme helige Ande syns nu nära det slaktade lammet – Guds Son.]
7Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. 8När han tagit bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner. [En ängel lyfter sedan upp dessa på altaret, se Upp 8:3.] 9Och de sjöng en ny sång:
”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,
för du har blivit slaktad,
och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud
av alla stammar
och språk
och länder (folk, folkgrupper)
och folk (folkslag, etniciteter).
[Samma fyra ord återkommer i Upp 7:9 – i omvänd ordning, förutom ”stammar”.]
10Du har gjort dem till ett kungarike
och till präster åt vår Gud,
och de ska regera på jorden.”
En oändlig skara
[Johannes ser ännu en dimension i sin syn och hans perspektiv vidgas ännu mer.]
11Sedan såg jag (och jag såg), och jag hörde rösten av många änglar som stod runt omkring (som i en yttre cirkel på alla sidor om) tronen och väsendena och de [tjugofyra] äldste [som stod närmast tronen]. Deras antal var myriaders myriader, och tusen och åter tusen.
[En myriad betecknar det högsta talvärdet i grekiskan som är 10 000, men används också bildligt talat för att beskriva en oräknelig mängd.]
12De sa med hög (stark) röst:
”Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot:
makten [gr. dynamis – kraften och kapaciteten att utföra Guds gärningar]
och rikedom
och vishet
och kraft [gr. ischys – förmåga, styrka att genomföra Guds gärningar]
och ära (pris, aktning, respekt)
och härlighet (ära, lovprisning)
och lov (lovord, lovprisning).”
[Dessa sju substantiv är samlade under en bestämd artikel i grekiskan, vilket gör att de bildar en enhet. Talet sju står för fulländning och fullkomlighet och det förstärker innebörden av att Jesu död på korset är det fullkomliga priset som är värd all tillbedjan! Tre av dessa substantiv uttryckte de tjugofyra äldste i sin lovprisning – dock i denna ordning: härligheten, äran och makten, se Upp 4:11. Här följer nu ett crescendo i lovprisningen:]
13Allt skapat (varje skapad varelse som finns) i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt det (alla de) som finns i dem hörde jag säga:
”Honom som sitter på tronen [Fadern]
och Lammet [Jesus]
tillhör
lovet (lovordet, lovprisningen),
och äran (priset, aktningen, respekten)
och härligheten (äran, lovprisningen)
och väldet (herraväldet; kratos – kraften att regera, makten att styra)
i evigheternas evigheter.”
14De fyra väsendena [Upp 4:6-11] sa: ”Amen” (låt det ske så).
De äldste [Upp 4:4] föll ner och tillbad.
[I detta crescendo av lovprisning prisar hela skapelsen Fadern och Sonen. I ett kiastiskt mönster ramas kapitel 4-5 in med en beskrivning hur de fyra väsendena och de tjugofyra äldste tillber, se Upp 4:6; 4:4.]
Currently Selected:
Uppenbarelseboken 5: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln
Uppenbarelseboken 5
5
Bokrullen och Lammet
1Sedan såg jag (och jag såg) en bokrulle i högra handen på honom som satt på tronen. [Johannes såg boken ligga på Guds öppna hand. Att det är den högra handen beskriver makt och auktoritet över dess innehåll.] Bokrullen hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill.
[I vanliga fall skrev man bara på en sida. Att bokrullen hade text på båda sidorna beskriver att inget mer kan läggas till, den är fulländad. Utifrån sammanhanget gäller texten världens framtid och Guds frälsningshistoria fram till dess avslutning. Här finns beskrivningen om hur Guds rike ska råda på jorden.
Bokrullen, förseglingar och templet för också tankarna till lagen om återlösare som beskrivs i 3 Mos 25. Det finns ett exempel på hela denna process i Jer 32. Mitt under en belägring av Jerusalem, av Babylons kung Nebukadnessar, får Jeremia ett ord från Herren att återköpa en bit mark från sin kusin. Denna konkreta profetiska handling visar på framtidshopp. Det kommer att bli fred. Marken kommer att köpas tillbaka och få sin rätta ägare. Inför vittnens närvaro nedtecknades exakt samma köpekontrakt på två papyrusark. Båda rullades ihop, den ena förseglades med sigill medan den andra förblev öppen så att den kunde läsas. Vid en konflikt om ett landområde kunde en präst bryta sigillen, öppna originalhandlingen, och avgöra tvisten.
Jesus är domaren som kan återlösa jorden som just nu är ”belägrad”. Paulus beskriver hur hela skapelsen ligger under förgängelsen, men en dag ska bli återlöst, se Rom 8:19-23.]
2Sedan såg jag (och jag såg) en väldig (mäktig, stark) ängel som ropade med hög röst: ”Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?” 3Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden [Hades, de dödas plats] kunde öppna bokrullen eller se in i den.
[Den som kan se dess innehåll kan förutse och skapa framtiden och därmed påverka historien. Ingen i hela universum, inget väsen i himlen, ingen nu levande på jorden eller någon som har levt var värdig.]
4Jag [Johannes] grät högt för att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. 5Då sa en av de [tjugofyra] äldste till mig: ”Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam [1 Mos 49:9-10], Davids rotskott [Jes 11:1, 10], har segrat (triumferat). Han kan öppna bokrullen och bryta de sju sigillen.”
[I synen i förra kapitlet fram till nu har Gud Fadern på tronen, den helige Ande och allt skapat tydligt framträtt. Nu kommer crescendot i synen – lejonet av Juda stam och Davids rotskott. Två välkända messianska uttryck från Gamla testamentet. Jakob profeterade i 1 Mos 49:10 över Juda: ”Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga.” Nu slår denna profetia in, se även Jesu släkttavla i Matt 1:2 och Luk 3:33.]
Lammet som var slaktat
6Sedan såg jag (och jag såg) ett Lamm [en årsgammal bagge] som stod i mitten, mellan tronen och de fyra varelserna och de [tjugofyra] äldste.
[I föregående vers ”hör” Johannes om ett lejon som har segrat, se vers 5. När han nu på nytt ser är det i stället ett lamm som visar sig. Följande tre beskrivningar gör det helt klart att det är den uppståndne Jesus som Johannes får se manifesterad centralt i mitten i av tronrummet.]
Det såg ut som om det hade blivit slaktat,
hade sju horn [en symbol för fullkomlig styrka och makt]
och sju ögon [allseende], som är Guds sju andar utsända över hela jorden.
[De sju andarna är troligtvis en symbol på den helige Ande som är fullkomlig, se Upp 1:4. Tidigare i Upp 4:5 såg Johannes de sju andarna som sju brinnande facklor nära Gud Fadern på tronen. Samme helige Ande syns nu nära det slaktade lammet – Guds Son.]
7Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. 8När han tagit bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner. [En ängel lyfter sedan upp dessa på altaret, se Upp 8:3.] 9Och de sjöng en ny sång:
”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,
för du har blivit slaktad,
och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud
av alla stammar
och språk
och länder (folk, folkgrupper)
och folk (folkslag, etniciteter).
[Samma fyra ord återkommer i Upp 7:9 – i omvänd ordning, förutom ”stammar”.]
10Du har gjort dem till ett kungarike
och till präster åt vår Gud,
och de ska regera på jorden.”
En oändlig skara
[Johannes ser ännu en dimension i sin syn och hans perspektiv vidgas ännu mer.]
11Sedan såg jag (och jag såg), och jag hörde rösten av många änglar som stod runt omkring (som i en yttre cirkel på alla sidor om) tronen och väsendena och de [tjugofyra] äldste [som stod närmast tronen]. Deras antal var myriaders myriader, och tusen och åter tusen.
[En myriad betecknar det högsta talvärdet i grekiskan som är 10 000, men används också bildligt talat för att beskriva en oräknelig mängd.]
12De sa med hög (stark) röst:
”Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot:
makten [gr. dynamis – kraften och kapaciteten att utföra Guds gärningar]
och rikedom
och vishet
och kraft [gr. ischys – förmåga, styrka att genomföra Guds gärningar]
och ära (pris, aktning, respekt)
och härlighet (ära, lovprisning)
och lov (lovord, lovprisning).”
[Dessa sju substantiv är samlade under en bestämd artikel i grekiskan, vilket gör att de bildar en enhet. Talet sju står för fulländning och fullkomlighet och det förstärker innebörden av att Jesu död på korset är det fullkomliga priset som är värd all tillbedjan! Tre av dessa substantiv uttryckte de tjugofyra äldste i sin lovprisning – dock i denna ordning: härligheten, äran och makten, se Upp 4:11. Här följer nu ett crescendo i lovprisningen:]
13Allt skapat (varje skapad varelse som finns) i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt det (alla de) som finns i dem hörde jag säga:
”Honom som sitter på tronen [Fadern]
och Lammet [Jesus]
tillhör
lovet (lovordet, lovprisningen),
och äran (priset, aktningen, respekten)
och härligheten (äran, lovprisningen)
och väldet (herraväldet; kratos – kraften att regera, makten att styra)
i evigheternas evigheter.”
14De fyra väsendena [Upp 4:6-11] sa: ”Amen” (låt det ske så).
De äldste [Upp 4:4] föll ner och tillbad.
[I detta crescendo av lovprisning prisar hela skapelsen Fadern och Sonen. I ett kiastiskt mönster ramas kapitel 4-5 in med en beskrivning hur de fyra väsendena och de tjugofyra äldste tillber, se Upp 4:6; 4:4.]
Currently Selected:
:
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln