UppdragetSmakprov

Läs Matteusevangeliet 8:23-27.

Om din fantasi inte är genomvåt av insjövatten, om den inte har vatten till knäna, om den inte bär vitnande knogar eller är sjösjuk, behöver du förmodligen gå tillbaka och läsa stycket en gång till.

Att veta att en historia slutar väl kan definitivt få den att verka tam.

En våldsam storm. Den sorten som kan ta ditt liv. Den sorten som kan få erfarna sjömän att frukta för sina liv och som till och med kan få en kraftfull båt att kapsejsa som om den vore ett barns leksaksbåt. En så hård vind att du inte kan höra vad en person ropar bara några centimeter ifrån dig. Vågor som slår in över relingen och gör skrovet till en pool. Båten lutar betänkligt åt vänster. Ännu en våg. Vinden slår seglen som om den vore de enorma knytnävarna på en mytologisk gud och du kastas mot dina skeppskamrater så att det känns som om du är en del av ett enormt "plockepinn".

Och Jesus sover djupt.

Lägg märke till den märkliga ordningen. Jesus lugnade inte sjön först innan han ställde frågan. Han ställde frågan och lugnade sedan sjön. Det allra mest förvånande i denna situation är att han inte ens reste sig för att ställa frågan. Han frågade, sedan ställde han sig upp och tillrättavisade vinden och sjön.

Hans fråga till lärjungarna är vårt fjärde radikala uppvaknande. Ta dig tid att minnas det i den korta form som vi lärde oss dag ett. Varför är ni rädda?

En del i att ändra på hur vi ser på omgivningarna ur ett tro-perspektiv är att möta rädslorna som hotar att förlama oss eller får oss att rulla ihop i fosterställning. Vi är kanske rädda för olika saker men det är inte sannolikt att någon är helt orädd. Av någon konstig anledning kan emellertid rädslans oförsonlighet slå tillbaka rädslan.

Insikten att rädslan inte har några gränser om den tillmötesgås kan antingen trycka ner oss eller få oss att trycka tillbaka den, ungefär som när ett litet barn slår en större översittare i magen.

Det Gud säger till Kain i Första Moseboken 4:7b kanske låter bekant...om du inte handlar rätt ligger synden (det står rädslan i en annan översättning, övers. anm.) vid dörren. Även synden hukar vid dörren såklart men troligtvis är våra första steg mot frihet att bli medvetna om alla synderna som föds ur våra rädslor. Rädslan ville ta över i mig. Ordet välkommen på min dörrmatta började likna en fråga. Vad skulle jag välkomna in? Vad skulle jag neka vid dörren? Rädslan hukar, redo att slå till. Låter vi den äta oss levande?

Gud uppmanar sina följare att inte ge något utrymme åt rädslan.