Samtal med GudSmakprov

Trots att min mans farmor Emma Bald Ekhoff flyttade hem till himlen flera år innan jag gifte mig in i familjen, fick jag höra många berättelser om henne. Hennes arv var hennes passionerade böner. En vän sa att "Emmas böner rörde vid himlen". Så du kan tänka dig spänningen, när vi en eftermiddag gick igenom gamla lådor och hittade Emmas köksgrejer och bland dem låg hennes dagbok! Jag öppnade den lilla bruna boken, och med en förväntan började jag läsa. Hon hade skrivit ett inlägg för nästan varenda dag under året 1942. Jag läste vartenda ord och stängde sedan boken och la undan den. Här är den beklagliga sanningen: Det fanns ingenting där. 

3 mars: “Ägnade mig åt strykning och stoppade sockor.” 

8 mars: “Alla gick till kyrkan. Douglas var här till middag. Rätt vindigt.” 

9 mars: “Städade källaren. Vacker dag. Skrev brev.” 

Intressant? Ja, för att dessa var detaljer i jordbrukslivet i mitten av århundradet. Men det var bara en glimt av dåtidens verklighet. Det mest passionerade inlägget hon skrev under hela året var, "Idag är det Dicks (hennes man) födelsedag. Jag älskar honom så.”

Överväg följande med mig - vad anser du det skulle ha betytt för mig att ha hennes vers för livet eller mål för året? Hur inflytelserikt skulle det vara med praktiska gudomliga råd eller ännu bättre, vad hon älskade med Jesus och varför? Hur betydelsefullt skulle det ha varit att ha en enda bön nedskriven - bara en? 

Emmas lilla bok är med mig just nu och jag undrar: skulle hon ha skrivit annorlunda om hon hade vetat hur mycket jag ville veta om hennes relation med Gud? Hade hon velat att hennes erfarenhet i bön skulle ingå i min bok om bön? Det skulle hon säkert ha velat. 

Vilken hälsning kommer en generation vi aldrig har träffat få om 70 år, när de öppnar lådan av våra blekta prylar i vindskupans ljus? Finns det något vi skulle vilja säga om familj? Om TRO? Finns det en bön i våra hjärtan för de som kommer efter oss?

Våra personliga samtal med Gud är värdefulla - väldigt värdefulla, och de har en stark potential att beröra generationer som vi aldrig kommer att träffa.