Låt ditt rike kommaSmakprov

BÖN:

Gud, när jag är frestad att undanhålla nåden från andra, påminn mig om den nåd du så villig ger mig.

LÄSNING:

När vi läser liknelsen i Lukasevangeliet 15, är det frestande att avskriva den äldre brodern som ett extremt exempel på arrogans och självrättfärdighet–någon vi helt enkelt inte kan identifiera oss med. Men om vi gör det missar vi en viktig sanning: Vi har alla delar av "den äldre brodern" inom oss.

Om du tittar närmare på den äldre brodern, så finner du att hans reaktion inte är så extrem i alla fall. Den ilska som han känner handlar helt och hållet om rättvisa. Han tycker inte att det är rättvist att hans pappa behandlar hans bror på samma sätt, som han behandlar honom. Ärligt talat så har han en poäng. Ser det inte ut som om han förtjänar mer än sin bror? Har inte hans lydnad och följsamhet tjänat honom mer?

Vi ser ofta Guds gåva av oförtjänt nåd som något helt och hållet positivt. Men ibland, när vi ser det utspelat i våra verkliga liv och relationer, kan nåden vara en stötesten. Om vi tillåter jämförelser att smyga sig in, då ger nåden oss ett mycket verkligt problem. Det är inte rättvist.

Hur kan det det vara rätt av Gud att förbise någons synd, speciellt om vi är de som känner oss sårade av det? Paulus skriver direkt om den här spänningen i sitt brev till de kristna i Rom.

Gud gav Kristus som ett försoningsoffer (genom att hans blod spilldes) att tas emot genom tro. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han i sitt stora tålamod hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, och den som rättfärdiggör de som tror på Jesus.

–Romarbrevet 3:25-26

Hur kan Gud vara "rättvis" och "den som rättfärdiggör" dem som har syndat? Sopar han synden under mattan som om den aldrig hänt? Betyder det här att han inte tar synden på allvar?

Det verkar vara en motsägelse, och det är det, ifall det inte finns mer i berättelsen–om det inte finns ett sätt att betala priset för synden utan att kräva det från den som syndat. Paulus skriver att Jesus är vårt "försoningsoffer"–offret som betalade priset för att vi ska stå rätt till med Gud.

Jesus är svaret på problemet som nåden presenterar. Genom Jesus, kan Gud vara "den som rättfärdiggör" medan han förblir "rättvis" som den som är oföränderlig och ger konsekvenserna av synd.

Så när du känner dig frestad att undanhålla nåden eller förlåtelsen från någon, därför att de inte förtjänar det, minns att Jesus inte kommer till oss och säger, "Jag älskar dig därför att du är perfekt." Istället, kommer han till oss i våra tillkortakommanden och säger: "Jag älskar dig just sådan du är, och jag kommer att betala priset för att göra dig perfekt." Gud nöjde sig inte med rättvisa i sin relation med dig; han betalade villigt priset. När det kommer till vår relation med Gud, behöver vi inte rättvisa–vi behöver nåd. Som de som fått någonting så värdefullt, borde vi vara de första att visa andra nåd.

REFLEKTION:

Ta dig tid och skriv svar på följande frågor:

• Var har du undanhållit nåd? Är det en omständighet eller en person som du kommer att tänka på? Varför känns det så svårt att ge nåd i den här situationen?

• Finns det någon i ditt liv som du tror inte förtjänar nåd? Vad skulle du tycka om att lägga personen eller situationen inför Fadern och be att hans nådefulla hjärta ska ta plats i dig?

När du har fått möjlighet att svara på de här ovanstående frågorna, finn en stilla plats att sitta på och var stilla en stund med Jesus. När du blir stilla, håll dina händer knutna, med ansiktet neråt. Föreställ dig att Fadern omfamnar personen som har sårat dig. Om du känner att spänningen ökar, knyt dina nävar hårdare. Stanna i den positionen en stund vid behov. När du är klar, ta ett djupt andetag och be Gud att ge dig hans hjärta för den här personen. Öppna dina händer med handflatorna uppåt. Slappna av och andas djupt när du öppnar dina händer och överlåt den här personen till Fadern.

Om du inte är redo att släppa spänningen, låt den här övningen vara en uppriktig bön och be att Gud skulle hjälpa dig att förflytta dig i den riktningen.