Pingst

nådens hymn

BibleProject | Jesus och den nya mänskligheten

BibleProject | Småprofeterna

Tillsammans

Goda Nyheter - Jesu vandring mot korset

Apostlagärningarna På 50 Dagar

Påsk

24/7 (SE)

Älska och fortsätta älska

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

Bibel 2000

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkLUK">
 <div class="chapter ch15" data-usfm="LUK.15.28">
 <div class="p">28D&#229; blev han arg och ville inte g&#229; in. Fadern kom ut och f&#246;rs&#246;kte tala honom till r&#228;tta, </div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkLUK">
 <div class="chapter ch15" data-usfm="LUK.15">
 <div class="label">15</div><div class="s">Liknelsen om det f&#246;rlorade f&#229;ret</div><div class="p"> 1Alla tullindrivare och syndare s&#246;kte sig till Jesus f&#246;r att h&#246;ra honom. 2Fariseerna och de skriftl&#228;rda f&#246;rargade sig och sade: &#187;Den mannen umg&#229;s med syndare och &#228;ter med dem.&#171; 3D&#229; gav han dem denna liknelse: 4&#187;Om n&#229;gon av er har hundra f&#229;r och tappar bort ett av dem, l&#228;mnar han d&#229; inte de nittionio i &#246;knen och g&#229;r och letar efter det borttappade tills han hittar det? 5Och n&#228;r han hittar det blir han glad och l&#228;gger det &#246;ver axlarna. 6Och n&#228;r han kommer hem samlar han sina v&#228;nner och grannar och s&#228;ger till dem: Gl&#228;d er med mig, jag har hittat f&#229;ret som jag hade f&#246;rlorat. 7Jag s&#228;ger er: p&#229; samma s&#228;tt blir det st&#246;rre gl&#228;dje i himlen &#246;ver en enda syndare som omv&#228;nder sig &#228;n &#246;ver nittionio r&#228;ttf&#228;rdiga som inte beh&#246;ver omv&#228;nda sig.</div><div class="s">Liknelsen om det f&#246;rlorade myntet</div><div class="p"> 8Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, t&#228;nder hon d&#229; inte en lampa och sopar hela huset och letar &#246;verallt tills hon hittar det? 9Och n&#228;r hon har hittat det samlar hon v&#228;ninnor och grannkvinnor och s&#228;ger: Gl&#228;d er med mig, jag har hittat myntet som jag hade f&#246;rlorat. 10P&#229; samma s&#228;tt, s&#228;ger jag er, gl&#228;der sig Guds &#228;nglar &#246;ver en enda syndare som omv&#228;nder sig.&#171;</div><div class="s">Liknelsen om den f&#246;rlorade sonen</div><div class="p"> 11Han sade: &#187;En man hade tv&#229; s&#246;ner. 12Den yngste sade till fadern: &#8217;Far, ge mig den del av f&#246;rm&#246;genheten som skall bli min.&#8217; D&#229; skiftade fadern sin egendom mellan dem. 13N&#229;gra dagar senare hade den yngste sonen s&#229;lt allt han &#228;gde och gav sig i v&#228;g till ett fr&#228;mmande land, och d&#228;r sl&#246;sade han bort sin f&#246;rm&#246;genhet p&#229; ett liv i utsv&#228;vningar. 14N&#228;r han hade gjort av med allt blev det sv&#229;r hungersn&#246;d i landet, och han b&#246;rjade lida n&#246;d. 15Han gick och tog tj&#228;nst hos en v&#228;lb&#228;rgad man i det landet, och denne skickade ut honom p&#229; sina &#228;gor f&#246;r att vakta svin. 16Han hade g&#228;rna velat &#228;ta sig m&#228;tt p&#229; fr&#246;skidorna som svinen &#229;t, men ingen l&#228;t honom f&#229; n&#229;got. 17D&#229; kom han till besinning och t&#228;nkte: &#8217;Hur m&#229;nga dagl&#246;nare hos min far har inte mat i &#246;verfl&#246;d, och h&#228;r sv&#228;lter jag ihj&#228;l. 18Jag ger mig av hem till min far och s&#228;ger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. 19Jag &#228;r inte l&#228;ngre v&#228;rd att kallas din son. L&#229;t mig f&#229; g&#229; som en av dina dagl&#246;nare.&#8217; 20Och han gav sig av hem till sin far. Redan p&#229; l&#229;ngt h&#229;ll fick fadern syn p&#229; honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. 21Sonen sade: &#8217;Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag &#228;r inte l&#228;ngre v&#228;rd att kallas din son.&#8217; 22Men fadern sade till sina tj&#228;nare: &#8217;Skynda er att ta fram min finaste dr&#228;kt och kl&#228; honom i den, och s&#228;tt en ring p&#229; hans hand och skor p&#229; hans f&#246;tter. 23Och h&#228;mta g&#246;dkalven och slakta den, s&#229; skall vi &#228;ta och h&#229;lla fest. 24Min son var d&#246;d och lever igen, han var f&#246;rlorad och &#228;r &#229;terfunnen.&#8217; Och festen b&#246;rjade.</div><div class="p"> 25Men den &#228;ldste sonen var ute p&#229; f&#228;lten. N&#228;r han p&#229; v&#228;gen hem n&#228;rmade sig huset h&#246;rde han musik och dans. 26Han kallade p&#229; en av tj&#228;narna och fr&#229;gade vad som stod p&#229;. 27Tj&#228;naren svarade: &#8217;Din bror har kommit hem, och din far har l&#229;tit slakta g&#246;dkalven d&#228;rf&#246;r att han har f&#229;tt tillbaka honom v&#228;lbeh&#229;llen.&#8217; 28D&#229; blev han arg och ville inte g&#229; in. Fadern kom ut och f&#246;rs&#246;kte tala honom till r&#228;tta, 29men han svarade: &#8217;H&#228;r har jag tj&#228;nat dig i alla dessa &#229;r och aldrig &#246;vertr&#228;tt n&#229;got av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa p&#229; med mina v&#228;nner. 30Men n&#228;r han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, d&#229; slaktar du g&#246;dkalven.&#8217; 31Fadern sade till honom: &#8217;Mitt barn, du &#228;r alltid hos mig, och allt mitt &#228;r ditt. 32Men nu m&#229;ste vi h&#229;lla fest och vara glada, f&#246;r din bror var d&#246;d och lever igen, han var f&#246;rlorad och &#228;r &#229;terfunnen.&#8217;&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkNUM">
 <div class="chapter ch13" data-usfm="NUM.13">
 <div class="label">13</div><div class="s">De tolv spanarna</div><div class="p"> 1Sedan br&#246;t folket upp fr&#229;n Haserot och slog l&#228;ger i Paran&#246;knen.</div><div class="p"> 2Herren talade till Mose: 3&#187;Skicka n&#229;gra m&#228;n att utforska Kanaan, det land som jag skall ge &#229;t israeliterna. Ni skall skicka en fr&#229;n varje f&#228;dernestam; alla skall vara h&#246;vdingar.&#171;</div><div class="p"> 4Mose skickade d&#229; ut spanare fr&#229;n Paran&#246;knen enligt Herrens befallning; alla var ledande m&#228;n bland israeliterna. 5Detta var deras namn: fr&#229;n Rubens stam Shammua, Sackurs son, 6fr&#229;n Simons stam Shafat, Horis son, 7fr&#229;n Judas stam Kalev, Jefunnes son, 8fr&#229;n Isaskars stam Jigal, Josefs son, 11fr&#229;n Sebulons stam Gaddiel, Sodis son, 12fr&#229;n Josefs s&#246;ners stammar dels Gaddi, Susis son, fr&#229;n Manasses stam, 9dels Hosea, Nuns son, fr&#229;n Efraims stam, 10fr&#229;n Benjamins stam Palti, Rafus son, 13fr&#229;n Dans stam Ammiel, Gemallis son, 14fr&#229;n Ashers stam Setur, Mikaels son, 15fr&#229;n Naftalis stam Nachbi, Vofsis son, 16och fr&#229;n Gads stam Geuel, Makis son. 17Detta var namnen p&#229; de m&#228;n som Mose skickade att utforska landet. Hosea, Nuns son, fick av Mose namnet Josua.</div><div class="p"> 18N&#228;r Mose skickade dem att utforska Kanaan sade han: &#187;G&#229; genom Negev och upp i bergsbygden 19och se efter vad det &#228;r f&#246;r ett land. &#196;r folket d&#228;r starkt eller svagt, &#228;r de f&#229; eller m&#229;nga? 20&#196;r landet de bor i bra eller d&#229;ligt? Bor de i l&#228;ger eller i bef&#228;sta st&#228;der? 21&#196;r landet b&#246;rdigt eller kargt? Finns d&#228;r tr&#228;d eller inte? G&#246;r allt ni kan f&#246;r att ta med n&#229;got av det som v&#228;xer i landet.&#171; &#8212; Det var vid den tid d&#229; de f&#246;rsta druvorna mognar.</div><div class="p"> 22M&#228;nnen gav sig i v&#228;g och utforskade landet fr&#229;n Sin&#246;knen till Rechov n&#228;ra Levo-Hamat. 23De gick upp genom Negev och kom till Hebron. D&#228;r bodde Anaks &#228;ttlingar: Achiman, Sheshaj och Talmaj. (Hebron grundades sju &#229;r f&#246;re Soan i Egypten.)</div><div class="p"> 24Sedan kom de till Druvdalen. D&#228;r skar de av en vinranka med en enda druvklase, som tv&#229; man fick b&#228;ra mellan sig p&#229; en st&#229;ng, och plockade ocks&#229; granat&#228;pplen och fikon. 25Platsen fick namnet Druvdalen efter den druvklase som israeliterna skar av d&#228;r.</div><div class="p"> 26N&#228;r fyrtio dagar g&#229;tt &#229;terv&#228;nde de efter att ha utforskat landet. 27De kom till Mose och Aron och Israels menighet i Kadesh i Paran&#246;knen. De rapporterade till dem och till hela menigheten och visade upp vad som v&#228;xte i landet. 28De ber&#228;ttade f&#246;r Mose: &#187;Vi har varit i det land som du skickade oss till. Det fl&#246;dar verkligen av mj&#246;lk och honung &#8212; se vad som v&#228;xer d&#228;r! 29Men folket som bor d&#228;r &#228;r starkt, st&#228;derna &#228;r stora och bef&#228;sta, och vi s&#229;g till och med &#228;ttlingar till Anak d&#228;r. 30I Negev bor amalekiterna, i bergsbygden hettiterna, jevuseerna och amoreerna, och l&#228;ngs kusten och vid Jordan bor kanaaneerna.&#171;</div><div class="p"> 31N&#228;r folket d&#229; v&#228;nde sig mot Mose f&#246;rs&#246;kte Kalev lugna dem. &#187;L&#229;t oss dra ut och er&#246;vra landet&#171;, sade han. &#187;Vi r&#229;r p&#229; dem.&#171; 32Men m&#228;nnen som hade varit med honom sade: &#187;Vi kan inte dra ut i strid mot det folket, de &#228;r starkare &#228;n vi.&#171; 33De spred falska rykten bland israeliterna om det land som de hade utforskat: &#187;Det land som vi har vandrat genom och utforskat &#228;r ett land som f&#246;rt&#228;r sina inv&#229;nare. Och alla vi s&#229;g var storvuxna, 34vi s&#229;g till och med j&#228;ttar d&#228;r.&#171; (Anakiterna var ett slags j&#228;ttar.) &#187;D&#229; tyckte vi att vi var som gr&#228;shoppor, och det m&#229;ste de ocks&#229; ha tyckt.&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkNUM">
 <div class="chapter ch14" data-usfm="NUM.14">
 <div class="label">14</div><div class="s">Folket revolterar</div><div class="p"> 1Nu br&#246;t hela menigheten ut i klagorop, och folket gr&#228;t natten igenom. 2Alla israeliterna knotade mot Mose och Aron. Hela menigheten ropade till dem: &#187;Om vi &#228;nd&#229; hade f&#229;tt d&#246; i Egypten! Eller h&#228;r i &#246;knen! 3Varf&#246;r leder Herren oss till det d&#228;r landet? Vi kommer att falla f&#246;r sv&#228;rdet, och v&#229;ra kvinnor och barn blir fiendens byte. Visst vore det b&#228;ttre f&#246;r oss att v&#228;nda tillbaka till Egypten?&#171; 4Och de sade till varandra: &#187;Nu tar vi saken i egna h&#228;nder och &#229;terv&#228;nder till Egypten.&#171;</div><div class="p"> 5D&#229; f&#246;ll Mose och Aron ner p&#229; sina ansikten inf&#246;r hela den f&#246;rsamlade israelitiska menigheten. 6Och Josua, Nuns son, och Kalev, Jefunnes son, som b&#229;da hade varit med om att utforska landet, rev s&#246;nder sina kl&#228;der 7och sade till den israelitiska menigheten: &#187;Det land som vi har vandrat genom och utforskat &#228;r ett underbart land. 8Om Herren &#228;r tillfreds med oss kommer han att f&#246;ra oss in i det landet och ge det &#229;t oss, detta land som fl&#246;dar av mj&#246;lk och honung. 9G&#246;r bara inte uppror mot Herren! Och var inte r&#228;dda f&#246;r folket i landet, de blir en munsbit f&#246;r oss. Deras skydd &#228;r borta, men Herren &#228;r med oss. Var inte r&#228;dda f&#246;r dem!&#171; 10Men hela menigheten ropade att de skulle stenas.</div><div class="s">Moses b&#246;n f&#246;r folket. Herrens svar</div><div class="p">D&#229; visade sig Herrens h&#228;rlighet vid uppenbarelset&#228;ltet f&#246;r alla israeliterna.</div><div class="p"> 11Herren sade till Mose: &#187;Hur l&#228;nge skall detta folk f&#246;rakta mig, och hur l&#228;nge skall de v&#228;gra lita p&#229; mig, trots alla de tecken som jag har gjort bland dem? 12Jag skall sl&#229; dem med pest och g&#246;ra slut p&#229; dem, men av dig skall jag g&#246;ra ett st&#246;rre och m&#228;ktigare folk &#228;n detta.&#171;</div><div class="p"> 13Mose svarade: &#187;Och om egypterna f&#229;r h&#246;ra det? Du har ju med din kraft f&#246;rt ut detta folk fr&#229;n dem. 14Och om de ber&#228;ttar det f&#246;r inv&#229;narna h&#228;r i landet? De har ju h&#246;rt att du, Herre, finns mitt bland detta folk, du, Herre, som visar dig f&#246;r dem ansikte mot ansikte, h&#246;rt att ditt moln finns ovanf&#246;r dem och att du g&#229;r framf&#246;r dem i en molnpelare om dagen och i en eldpelare om natten. 15Om du nu dr&#228;per hela detta folk i ett enda slag kommer de andra folken, som har h&#246;rt om dina storverk, att s&#228;ga: 16Herren f&#246;rm&#229;dde inte f&#246;ra sitt folk in i det land som han hade lovat dem med ed. Det var d&#228;rf&#246;r han slog ihj&#228;l dem i &#246;knen.</div><div class="p"> 17Nej, Herre, visa din stora makt och bekr&#228;fta dina ord: 18Herren &#228;r sen till vrede och rik p&#229; k&#228;rlek. Han f&#246;rl&#229;ter synd och skuld men l&#228;mnar inte den skyldige ostraffad utan l&#229;ter straffet f&#246;r f&#228;dernas skuld drabba deras &#228;ttlingar intill tredje och fj&#228;rde led. 19F&#246;rl&#229;t nu detta folk dess skuld i din stora k&#228;rlek, liksom du har f&#246;rl&#229;tit dem under hela v&#228;gen fr&#229;n Egypten och hit.&#171;</div><div class="p"> 20Herren svarade: &#187;Jag h&#246;r din b&#246;n och f&#246;rl&#229;ter dem. 21Men s&#229; sant jag lever, och s&#229; sant Herrens h&#228;rlighet uppfyller hela jorden: 22ingen av de m&#228;n som har sett min h&#228;rlighet och de tecken jag har gjort i Egypten och i &#246;knen men &#228;nd&#229; g&#229;ng p&#229; g&#229;ng har satt mig p&#229; prov och v&#228;grat lyssna till mig, 23ingen av dem skall n&#229;gonsin f&#229; se det land som jag med ed har lovat deras f&#228;der. Ingen av dem som har f&#246;raktat mig skall f&#229; se det. 24Men min tj&#228;nare Kalev har ett annat sinnelag och &#228;r mig trogen. D&#228;rf&#246;r skall jag l&#229;ta honom komma in i det land d&#228;r han redan har varit, och hans &#228;ttlingar skall l&#228;gga det under sig. 25Nu bor amalekiterna och kanaaneerna i dalarna. I morgon skall ni ta en ny v&#228;g: bryt upp och g&#229; genom &#246;knen i riktning mot S&#228;vhavet.&#171;</div><div class="p"> 26Herren talade till Mose och Aron:</div><div class="p"> 27Hur l&#228;nge skall jag beh&#246;va st&#229; ut med denna onda menighet och dess knotande? Ja, jag har h&#246;rt hur israeliterna har knotat mot mig. 28S&#228;g till dem: S&#229; sant jag lever, s&#228;ger Herren, ni skall f&#229; det s&#229; som jag har h&#246;rt er sj&#228;lva s&#228;ga. 29H&#228;r i &#246;knen skall ni bli liggande som lik, alla ni som blivit m&#246;nstrade, alla som &#228;r tjugo &#229;r eller mer, ni som har knotat mot mig. 30Ingen av er skall komma in i det land som jag med ed har lovat er att f&#229; bo i, ingen utom Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 31Men era barn, som ni sade skulle bli fiendens byte, skall jag l&#229;ta komma dit, och de skall bli hemmastadda i det land som ni har f&#246;rkastat. 32Ni sj&#228;lva skall bli liggande som lik h&#228;r i &#246;knen, 33och era s&#246;ner skall valla sin boskap i &#246;knen under fyrtio &#229;r; de skall b&#228;ra straffet f&#246;r er otrohet tills ni allesammans har blivit lik i &#246;knen. 34Liksom ni utforskade landet i fyrtio dagar skall ni b&#228;ra ert straff i fyrtio &#229;r, ett &#229;r f&#246;r varje dag. D&#229; kommer ni att inse vad det betyder att trotsa mig. 35Jag, Herren, har talat. Ja, s&#229; skall jag g&#246;ra med hela denna onda menighet som har gaddat sig samman mot mig: h&#228;r i &#246;knen skall de allesammans mista livet, h&#228;r skall de d&#246;.</div><div class="p"> 36De m&#228;n som Mose hade skickat f&#246;r att utforska landet och som vid &#229;terkomsten hade f&#229;tt hela menigheten att knota mot honom genom att sprida falska rykten om landet, 37dessa m&#228;n som hade spritt onda rykten om landet drabbades nu av Herrens straff och dog. 38Av de m&#228;n som hade varit i landet och utforskat det &#246;verlevde bara Josua, Nuns son, och Kalev, Jefunnes son.</div><div class="s">Nederlag mot amalekiter och kanaaneer</div><div class="p"> 39Mose framf&#246;rde sitt budskap till israeliterna, och hela folket h&#228;ngav sig &#229;t sorg och klagan. 40Tidigt n&#228;sta morgon ville de t&#229;ga upp mot h&#246;glandet. &#187;Vi har felat&#171;, sade de, &#187;men nu vill vi ge oss av till det land som Herren har talat om.&#171; 41Men Mose sade: &#187;Varf&#246;r &#246;vertr&#228;der ni Herrens befallning? Det kommer inte att g&#229; v&#228;l. 42Ge er inte av, Herren &#228;r inte med er. Ni kommer att bli slagna av era fiender. 43D&#228;r uppe m&#246;ter er amalekiter och kanaaneer, och ni kommer att falla f&#246;r deras sv&#228;rd. Ni har v&#228;nt er bort fr&#229;n Herren, och d&#228;rf&#246;r kommer han inte att vara med er.&#171;</div><div class="p"> 44I sitt &#246;vermod t&#229;gade de &#228;nd&#229; upp mot h&#246;glandet, men varken Herrens f&#246;rbundsark eller Mose l&#228;mnade l&#228;gret. 45D&#229; kom amalekiterna och kanaaneerna ner fr&#229;n bergen d&#228;r de bodde, slog dem, krossade dem och drev dem &#228;nda till Horma.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkPSA">
 <div class="chapter ch51" data-usfm="PSA.51.11+PSA.51.12+PSA.51.13+PSA.51.14+PSA.51.15+PSA.51.16+PSA.51.17+PSA.51.18+PSA.51.19">
 <div class="q1">11V&#228;nd bort din blick fr&#229;n mina synder,</div><div class="q1">stryk ut all min skuld.</div><div class="q1"> 12Skapa i mig, Gud, ett rent hj&#228;rta,</div><div class="q1">ge mig ett nytt och stadigt sinne.</div><div class="q1"> 13Driv inte bort mig fr&#229;n din n&#228;rhet,</div><div class="q1">ta inte ifr&#229;n mig din heliga ande.</div><div class="q1"> 14L&#229;t mig &#229;ter gl&#228;djas &#246;ver att du r&#228;ddar,</div><div class="q1">h&#229;ll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.</div><div class="b"></div><div class="q1"> 15Jag skall visa syndarna dina v&#228;gar,</div><div class="q1">s&#229; att de v&#228;nder &#229;ter till dig.</div><div class="q1"> 16Skydda mig mot blodsd&#229;d, Gud, min r&#228;ddare.</div><div class="q1">D&#229; skall jag jubla &#246;ver din trofasthet.</div><div class="q1"> 17Herre, &#246;ppna min mun,</div><div class="q1">jag vill sjunga ditt lov.</div><div class="q1"> 18Slaktoffer vill du inte ta emot,</div><div class="q1">och ger jag dig br&#228;nnoffer f&#246;rsm&#229;r du det.</div><div class="q1"> 19Det offer du beg&#228;r &#228;r ett f&#246;rkrossat hj&#228;rta,</div><div class="q1">en krossad och nedbruten m&#228;nniska</div><div class="q1">f&#246;rkastar du inte, o Gud.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Walk Through The Bible 365 - MarchSmakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer