Nya testamentet i tematisk ordning

Ny i tron: Välkommen till Guds familj!

15 Dagar i Bergspredikan

Paulus resa

Psaltaråren Psaltaren 119 | Equmeniakyrkan

Psaltaråren – Skapelsetid | Equmeniakyrkan

Rotad & Fri – 30 Dagar Genom Efesier- & Galaterbrevet

Filipperbrevet

Efesierbrevet

Psaltaråren #3 | Equmeniakyrkan

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkJOS">
 <div class="chapter ch9" data-usfm="JOS.9">
 <div class="label">9</div><div class="s">Givoniternas list och israeliternas bestraffning</div><div class="p"> 1N&#228;r alla kungarna v&#228;ster om Jordan, i bergsbygden, i L&#229;glandet och l&#228;ngs Medelhavets kust &#228;nda upp mot Libanon, hettiter, amoreer, kanaaneer, perisseer, hiveer och jevuseer, h&#246;rde vad som hade h&#228;nt, 2sl&#246;t de sig samman f&#246;r att enade g&#229; ut i krig mot Josua och Israel.</div><div class="p"> 3Men n&#228;r folket i Givon h&#246;rde talas om vad Josua hade gjort med Jeriko och Aj, 4tillgrep de f&#246;r sin del en list. De f&#246;rs&#229;g sig med f&#228;rdkost, lastade sina &#229;snor med gamla s&#228;ckar och gamla spruckna och lappade vinl&#228;glar 5och satte p&#229; sig slitna, lagade sandaler och slitna kl&#228;der, och br&#246;det de tog med sig var torrt och smuligt. 6S&#229; begav de sig till Josua i l&#228;gret i Gilgal och sade till honom och israeliterna: &#187;Vi kommer fr&#229;n ett land l&#229;ngt borta. Slut f&#246;rbund med oss!&#171; 7Israeliterna svarade hiveerna: &#187;Ni kanske bor h&#228;r i n&#228;rheten. Hur skulle vi d&#229; kunna sluta f&#246;rbund med er?&#171; 8De sade till Josua: &#187;Vi &#228;r dina tj&#228;nare.&#171; &#8212; &#187;Vilka &#228;r ni, och var kommer ni ifr&#229;n?&#171; fr&#229;gade han. 9De svarade: &#187;Dina tj&#228;nare har kommit fr&#229;n ett land mycket l&#229;ngt borta, d&#228;rf&#246;r att ryktet om Herren, din Gud, har n&#229;tt oss. Vi har h&#246;rt ber&#228;ttas om honom, om allt han gjorde i Egypten 10och allt han gjorde med de tv&#229; amoreiska kungarna p&#229; andra sidan Jordan, Sichon, Heshbons kung, och Og, Bashans kung i Ashtarot. 11V&#229;ra &#228;ldste och alla i v&#229;rt land sade till oss att ta med f&#228;rdkost och s&#246;ka upp er och s&#228;ga: &#8217;Vi &#228;r era tj&#228;nare. Slut f&#246;rbund med oss!&#8217; 12H&#228;r &#228;r v&#229;rt br&#246;d. Det var nybakt n&#228;r vi tog med det som f&#228;rdkost hemifr&#229;n, den dag vi b&#246;rjade v&#229;r resa hit, och se nu s&#229; torrt och smuligt det har blivit! 13Och h&#228;r &#228;r l&#228;glarna som var nya n&#228;r vi fyllde dem. Se s&#229; spruckna de &#228;r! Se p&#229; v&#229;ra kl&#228;der och sandaler, de &#228;r utslitna, s&#229; l&#229;ngt har vi f&#228;rdats!&#171; 14D&#229; tog ledarna emot av deras f&#228;rdkost utan att r&#229;dfr&#229;ga Herren. 15Josua sl&#246;t ett fredsf&#246;rbund med dem och lovade att de skulle f&#229; leva. Ledarna f&#246;r menigheten bekr&#228;ftade det med ed.</div><div class="p"> 16Tre dagar efter det att f&#246;rbundet slutits fick israeliterna veta att givoniterna var deras grannar och bodde alldeles i n&#228;rheten. 17D&#229; br&#246;t de upp och kom p&#229; tredje dagen fram till deras st&#228;der, Givon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 18Men israeliterna d&#246;dade dem inte, p&#229; grund av den ed som menighetens ledare hade svurit dem vid Herren, Israels Gud. Hela menigheten knotade mot ledarna, 19men de svarade: &#187;Vi har svurit dem en ed vid Herren, Israels Gud, och nu kan vi inte r&#246;ra dem. 20S&#229; h&#228;r g&#246;r vi: vi l&#229;ter dem leva, s&#229; drabbar oss ingen vrede f&#246;r eden vi svor dem. 21De f&#229;r leva&#171;, sade ledarna, &#187;men de f&#229;r hugga ved och b&#228;ra vatten &#229;t hela menigheten.&#171; Och menigheten lydde sina ledare.</div><div class="p"> 22Josua kallade till sig givoniterna och sade: &#187;Varf&#246;r lurade ni oss? Ni sade att ni bodde mycket l&#229;ngt ifr&#229;n oss, och s&#229; bor ni h&#228;r i n&#228;rheten! 23F&#246;rbannade skall ni vara! Ingen av er skall slippa att tj&#228;na som slav och hugga ved och b&#228;ra vatten till min Guds hus.&#171; 24De svarade honom: &#187;Dina tj&#228;nare fick veta att Herren, din Gud, hade kungjort f&#246;r sin tj&#228;nare Mose att han skulle ge hela landet &#229;t er och f&#246;rg&#246;ra alla inv&#229;narna d&#228;r. D&#229; fruktade vi f&#246;r v&#229;ra liv, det var d&#228;rf&#246;r vi gjorde som vi gjorde. 25Nu &#228;r vi i ditt v&#229;ld. G&#246;r med oss vad du finner r&#228;tt och riktigt.&#171; 26Josua gjorde s&#229; med dem: han r&#228;ddade dem fr&#229;n israeliterna, och de d&#246;dade dem inte. 27Men samma dag best&#228;mde han att de skulle hugga ved och b&#228;ra vatten &#229;t menigheten och till Herrens altare, och s&#229; g&#246;r de &#228;n i dag, p&#229; den plats som Herren har utvalt.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

Bibel 2000

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bk2SA">
 <div class="chapter ch21" data-usfm="2SA.21.1+2SA.21.2+2SA.21.3+2SA.21.4+2SA.21.5+2SA.21.6+2SA.21.7+2SA.21.8+2SA.21.9+2SA.21.10+2SA.21.11+2SA.21.12+2SA.21.13+2SA.21.14">
 <div class="p">1Under Davids regering utbr&#246;t en hungersn&#246;d som varade i hela tre &#229;r. David r&#229;dfr&#229;gade Herren, och Herren svarade: &#187;Blodskuld vilar p&#229; Saul och hans sl&#228;kt f&#246;r de givoniter som han d&#246;dade.&#171; 2D&#229; kallade kungen till sig givoniterna. De tillh&#246;r inte israeliterna utan &#228;r en amoreisk folkspillra. Saul hade i sitt nit f&#246;r Israel och Juda f&#246;rs&#246;kt utrota dem, trots den ed som israeliterna hade svurit. 3Nu fr&#229;gade David givoniterna: &#187;Vad skall jag g&#246;ra f&#246;r er, hur kan jag gottg&#246;ra det som skett, s&#229; att ni h&#228;ver f&#246;rbannelsen &#246;ver Herrens land?&#171; 4Givoniterna svarade: &#187;Mellan oss och Saul och hans sl&#228;kt &#228;r det inte en fr&#229;ga om silver och guld och inte heller om att d&#246;da en israelit vilken som helst.&#171; David fr&#229;gade: &#187;Vad vill ni d&#229; att jag skall g&#246;ra?&#171; 5De sade: &#187;Mannen som anst&#228;llde f&#246;r&#246;delsen bland oss och som hade planer p&#229; att helt utrota oss inom Israels gr&#228;nser &#8212; 6l&#228;mna ut sju av den mannens &#228;ttlingar s&#229; att vi f&#229;r hugga dem i stycken inf&#246;r Herren i Givon, p&#229; Herrens berg.&#171; David gick med p&#229; deras krav, 7men han skonade Sauls sonson Mefivoshet, Jonatans son, eftersom David och Jonatan, Sauls son, hade slutit ett f&#246;rbund inf&#246;r Herren. 8D&#228;remot tog han de b&#229;da s&#246;ner som Rispa, Ajas dotter, hade f&#246;tt &#229;t Saul, n&#228;mligen Armoni och Mefivoshet, och vidare de fem s&#246;ner som Sauls dotter Merav hade f&#246;tt &#229;t Adriel fr&#229;n Mechola, Barsillajs son. 9Han utl&#228;mnade alla dessa &#229;t givoniterna, som h&#246;gg dem i stycken p&#229; berget inf&#246;r Herren. Alla sju miste livet p&#229; en g&#229;ng; de d&#246;dades under de f&#246;rsta sk&#246;rdedagarna, i b&#246;rjan av kornsk&#246;rden.</div><div class="p"> 10Rispa, Ajas dotter, bredde ut sitt s&#228;cktyg p&#229; klippan och stannade d&#228;r fr&#229;n b&#246;rjan av sk&#246;rden &#228;nda till dess regnet fr&#229;n himlen str&#246;mmade ner &#246;ver kropparna. Hon till&#228;t inte himlens f&#229;glar att r&#246;ra dem om dagen och inte de vilda djuren om natten. 11N&#228;r David fick reda p&#229; hur Rispa, Sauls bihustru, hade handlat 12l&#228;t han h&#228;mta Sauls och hans son Jonatans ben fr&#229;n Javesh i Gilead. Inv&#229;narna d&#228;r hade r&#246;vat bort kropparna fr&#229;n torget i Bet-Shean, d&#228;r filisteerna hade h&#228;ngt upp dem efter segern &#246;ver Saul p&#229; Gilboa. 13David h&#228;mtade allts&#229; Sauls och Jonatans ben fr&#229;n Javesh, och &#228;ven benen efter de s&#246;nderstyckade samlade man ihop. 14Sauls och hans son Jonatans ben lades i den grav d&#228;r Kish, Sauls far, l&#229;g i Sela i Benjamins land. Allt skedde enligt kungens befallning, och sedan lyssnade Gud till b&#246;nerna f&#246;r landet.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkISA">
 <div class="chapter ch30" data-usfm="ISA.30.1">
 <div class="q1">1Ve er, trotsiga s&#246;ner,</div><div class="q1">s&#228;ger Herren.</div><div class="q1">Ni genomf&#246;r planer mot min vilja,</div><div class="q1">ni sluter f&#246;rdrag mot min &#246;nskan.</div><div class="q1">S&#229; hopar ni synd p&#229; synd.</div><div class="q1"> </div>
 </div>
 </div>
</div>

"One Story" (En berättelse) av OWNit365Smakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade planer