Romarbrevet 4:1-12

Vad kan vi då säga att Abraham, vår stamfar, kom fram till i fråga om detta? Om det nämligen var på grund av gärningar som Abraham blev rättfärdig, hade han kunnat vara stolt över det, men inte inför Gud. Vad står det i Skriften? Jo, att ”Abraham trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig”. Den som arbetar får inte sin lön som en gåva, utan som en ersättning för något han har uträttat. Men den som inte har gärningar att komma med utan tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, får sin tro räknad som rättfärdighet. Därför säger också David att den människa är lycklig, som utan att förtjäna det räknas som rättfärdig av Gud: ”Lyckliga är de som har fått sina överträdelser förlåtna och har fått sina synder utplånade. Lycklig är den som Herren inte tillräknar synd.” Gäller denna lycka då bara omskurna, eller gäller den också de oomskurna? Vi har redan sagt att det var för sin tros skull som Abraham räknades som rättfärdig. Men när skedde det: efter att han hade blivit omskuren, eller var det innan? Inte efter, nej, innan. Omskärelsens tecken fick han som sigill på den rättfärdighet han hade genom sin tro redan innan han blev omskuren. Och genom detta blev han en far till alla oomskurna som tror, för att de ska kunna räknas som rättfärdiga. Han blev också far till de omskurna, de som inte bara är omskurna utan också följer den tro som han hade innan han blev omskuren.