Romarbrevet 4
NUB
4
Abrahams tro
1Vad kan vi då säga att Abraham, vår stamfar, kom fram till i fråga om detta? 2Om det nämligen var på grund av gärningar som Abraham blev rättfärdig, hade han kunnat vara stolt över det, men inte inför Gud. 3Vad står det i Skriften? Jo, att ”Abraham trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig”.#4:3 Ordagrant: och räknades det honom till rättfärdighet.Se 1 Mos 15:6.
4Den som arbetar får inte sin lön som en gåva, utan som en ersättning för något han har uträttat. 5Men den som inte har gärningar att komma med utan tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, får sin tro räknad som rättfärdighet. 6Därför säger också David att den människa är lycklig, som utan att förtjäna det räknas som rättfärdig av Gud:
7”Lyckliga är de som har fått sina överträdelser förlåtna
och har fått sina synder utplånade.
8Lycklig är den som Herren inte tillräknar synd.”#4:8 Se Ps 32:1-2.
9Gäller denna lycka då bara omskurna, eller gäller den också de oomskurna? Vi har redan sagt att det var för sin tros skull som Abraham räknades som rättfärdig. 10Men när skedde det: efter att han hade blivit omskuren, eller var det innan? Inte efter, nej, innan.
11Omskärelsens tecken fick han som sigill på den rättfärdighet han hade genom sin tro redan innan han blev omskuren. Och genom detta blev han en far till alla oomskurna som tror, för att de ska kunna räknas som rättfärdiga. 12Han blev också far till de omskurna, de som inte bara är omskurna utan också följer den tro som han hade innan han blev omskuren.
Löftet till Abraham gäller alla som tror
13Det var alltså inte genom lagen som Abraham och hans ättlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14Om nämligen de som lever efter lagen är arvingar, då skulle tron vara meningslös, och löftet skulle inte gälla. 15Lagen för med sig vrede. Där ingen lag finns, där finns ingen överträdelse. 16Därför är tron grunden för att det ska vara av nåd och löftet gälla för alla hans efterkommande, både för dem som har lagen och dem som har tro som Abraham. Han är allas vår far, 17som det står skrivet: ”Jag ska låta dig bli far till många folk.”#4:17 Se 1 Mos 17:5. I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande och kallar på sådant som inte finns till som om det redan fanns till.
18Trots att det inte fanns något hopp, hoppades Abraham ändå och trodde, och så blev han far till många folk, så som det var sagt: ”Så talrika ska dina efterkommande bli.”#4:18 Se 1 Mos 15:5. 19Därför vacklade Abraham inte i sin tro, trots att han var omkring hundra år gammal och tänkte att hans kropp var utan livskraft, och trots att hans hustru Sara aldrig hade kunnat få barn och nu var alldeles för gammal.
20Han tvivlade aldrig i otro på Guds löfte, för hans tro gav honom styrka, och han ärade Gud. 21Han var helt övertygad om att Gud kan göra vad som helst som han lovat, 22och därför räknades han som rättfärdig.
23Men utsagan att han ”räknades som rättfärdig” skrevs inte ner bara med tanke på honom. 24Den gäller även oss. Vi ska också räknas som rättfärdiga, eftersom vi tror på Gud, han som uppväckte vår Herre Jesus från de döda. 25Han utlämnades ju till att dö för våra synder och uppväcktes igen för att vi skulle bli rättfärdiga.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Copyright © 2015 av Biblica, Inc.®

Utgiven med tillstånd från Biblica, Inc.® Alla rättigheter förbehållna över hela världen.

Lär dig mer om nuBibeln