2 Krönikeboken 20:20-30

Tidigt följande morgon drog de ut i Tekoas öken. Inför uppbrottet steg Joshafat fram och talade till dem: ”Lyssna här till mig, Juda och ni som bor i Jerusalem! Tro på HERREN, er Gud, så ska ni bestå! Tro på hans profeter, så ska det gå er väl.” Efter att ha rådgjort med folket, utsåg han sångare som i helig skrud skulle prisa HERREN, medan de drog ut framför armén och sjunga: ”Tacka HERREN, för hans nåd varar för evigt.” När de började sjunga och lovprisa, lät HERREN ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd, som dragit ut mot Juda, och de blev slagna. Ammoniterna och moabiterna vände sig mot män från Seirs bergsbygd för att förinta dem och utplåna dem allesammans, och när de gjort slut på dem, hjälptes de åt med att förgöra varandra. När judéerna kom fram till det vakttorn som vette mot öknen och blickade mot den stora armén, såg de bara döda kroppar ligga på marken; inte en enda hade undkommit. Joshafat och hans folk gick sedan ut för att ta byte, och de fann där mängder av gods, kläder och värdefulla föremål, mer än de kunde bära. Det var så mycket att det tog dem tre dagar att få med sig allt. Den fjärde dagen samlades de i Lovsångsdalen för att prisa HERREN. Därför heter platsen än idag Lovsångsdalen. Sedan återvände alla män från Juda till Jerusalem, med Joshafat i spetsen, glada, eftersom HERREN gett dem glädje över deras fiender. De kom till Jerusalem med harpor, lyror och trumpeter och gick fram till HERRENS hus. Fruktan för Gud kom över alla riken när de hörde att HERREN själv hade stridit mot Israels fiender. Och nu blev det lugn och ro i Joshafats rike, för Gud hade gett honom fred på alla sidor.