Andra Krönikeboken 20:20-30
Andra Krönikeboken 20:20-30 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Tidigt följande morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, trädde Josafat fram och sade: "Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare. Förtrösta på HERREN, er Gud, så har ni ett säkert fäste. Lita på hans profeter, så skall det gå er väl." Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa HERREN i helig skrud, medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: "Tacka HERREN, ty hans nåd varar i evighet." Och när de började att sjunga och lova, lät HERREN ett angrepp komma bakifrån på Ammons barn och Moab och folket från Seirs bergsbygd, de som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. Ammons barn och Moab reste sig upp mot folket från Seirs bergsbygd för att ge dem till spillo och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir, hjälptes de åt att förgöra varandra. När Juda män kom upp på höjden, varifrån man såg ut över öknen, vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. Och när Josafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och döda kroppar och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, ty bytet var stort. Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen. Där välsignade de HERREN, och därav fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag. Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Josafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom HERREN hade låtit dem glädja sig över sina fiender. De drog in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och tågade till HERRENS hus. Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att HERREN hade stridit mot Israels fiender. Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud gav honom lugn på alla sidor.
Andra Krönikeboken 20:20-30 Karl XII 1873 (SK73)
Och de voro bittida uppe om morgonen, och drogo ut till den öknen Thekoa. Och då de utdrogo, stod Josaphat och sade: Hörer härtill, Juda, och I Jerusalems inbyggare: Tror uppå Herran edar Gud, så varden I trygge; och tror hans Propheter, så sker eder lycka. Och han underviste folket, och satte sångare för Herranom, och dem som lofva skulle i heligom skrud, och gå för väpnade hären, och säga: Tacker Herranom, ty hans barmhertighet varar evinnerliga. Och då de begynte till att tacka och lofva, lät Herren bakhären, som emot Juda kommen var, komma in på Ammons barn, Moab, och dem af Seirs berg; och de slogo dem. Då stodo Ammons barn och Moab emot dem af Seirs berg, till att förspilla och nederlägga dem; och då de hade gjort ända på dem af Seirs berg, halp den ene dem andra, att de ock förderfvade sig. Men då Juda kom till Mizpe vid öknen, vände de sig emot hopen; och si, då lågo de döde kroppar på jordene, så att ingen undsluppen var. Och Josaphat kom med sitt folk till att byta deras rof, och funno ibland dem myckna ägodelar och kläder, och kostelig tyg; och skinnade dem, så att de icke mer kunde föra, och utbytte rofvet i tre dagar; ty det var ganska mycket. På fjerde dagenom kommo de tillhopa uti lofsdalenom; förty der lofvade de Herran; deraf heter det rummet lofsdal, allt intill denna dag. Alltså vände hvar och en af Juda och Jerusalem tillbaka igen, och Josaphat för dem, så att de drogo till Jerusalem med fröjd; ty Herren hade gifvit dem en glädje öfver deras fiendar; Och drogo in uti Jerusalem med psaltare, harpor och trummeter, till Herrans hus. Och Guds fruktan kom öfver all rike i landen, då de hörde, att Herren hade stridt emot Israels fiendar. Alltså vardt Josaphats rike stilla; och Gud gaf honom ro allt omkring.
Andra Krönikeboken 20:20-30 Svenska 1917 (SVEN)
Men bittida följande morgon drogo de ut till Tekoas öken. Och när de drogo ut, trädde Josafat fram och sade: »Hören mig, I av Juda och I Jerusalems invånare. Haven tro på HERREN, eder Gud, så skolen I hava ro. Och tron på hans profeter, så skolen I bliva lyckosamma.» Och sedan han hade rådfört sig med folket, ställde han upp män som skulle sjunga till HERRENS ära och lova honom i helig skrud, under det att de drogo ut framför den väpnade hären; de skulle sjunga: »Tacken HERREN, ty hans nåd varar evinnerligen.»Ps. 106,1 136, Och just som de begynte med sången och lovet, lät HERREN ett angrepp ske bakifrån på Ammons barn och Moab och folket ifrån Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo slagna. Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifrån Seirs bergsbygd och gåvo dem till spillo och förgjorde dem; och när de hade gjort ände på folket ifrån Seir, hjälptes de åt att nedgöra varandra. När sedan Juda män kommo upp på höjden, varifrån man kunde se ut över öknen, och vände sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa ligga döda på jorden, och ingen hade undkommit. Och när Josafat begav sig dit med sitt folk för att plundra och taga byte från dem, funno de där en myckenhet av gods och av döda kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig så mycket att de icke kunde bära det. Och de fortsatte plundringen i tre dagar; så stort var bytet. Men på fjärde dagen församlade de sig i Berakadalen; där lovade de HERREN, och därav fick det stället namnet Berakadalen, såsom det heter ännu i dag. Därefter vände alla Judas och Jerusalems män, med Josafat i spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade berett dem glädje genom vad som hade skett med deras fiender. Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och tågade till HERRENS hus. Och en förskräckelse ifrån Gud kom över alla de främmande rikena, när de hörde att HERREN hade stritt mot Israels fiender. Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud lät honom få lugn på alla sidor.
Andra Krönikeboken 20:20-30 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Tidigt nästa morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, steg Joshafat fram och sade: ”Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på HERREN er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni.” Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa HERREN i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: ”Tacka HERREN, evig är hans nåd.” Och när de började att sjunga och lova, lät HERREN ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. Folket från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra. När Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort. Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen. Där välsignade de HERREN, och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag. Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom HERREN hade låtit dem glädja sig över sina fiender. De drog in i Jerusalem med lyror, harpor och trumpeter och tågade till HERRENS hus. Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att HERREN hade stridit mot Israels fiender. Joshafats rike hade nu ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor.
Andra Krönikeboken 20:20-30 nuBibeln (NUB)
Tidigt följande morgon drog de ut i Tekoas öken. Inför uppbrottet steg Joshafat fram och talade till dem: ”Lyssna här till mig, Juda och ni som bor i Jerusalem! Tro på HERREN, er Gud, så ska ni bestå! Tro på hans profeter, så ska det gå er väl.” Efter att ha rådgjort med folket, utsåg han sångare som i helig skrud skulle prisa HERREN, medan de drog ut framför armén och sjunga: ”Tacka HERREN, för hans nåd varar för evigt.” När de började sjunga och lovprisa, lät HERREN ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd, som dragit ut mot Juda, och de blev slagna. Ammoniterna och moabiterna vände sig mot män från Seirs bergsbygd för att förinta dem och utplåna dem allesammans, och när de gjort slut på dem, hjälptes de åt med att förgöra varandra. När judéerna kom fram till det vakttorn som vette mot öknen och blickade mot den stora armén, såg de bara döda kroppar ligga på marken; inte en enda hade undkommit. Joshafat och hans folk gick sedan ut för att ta byte, och de fann där mängder av gods, kläder och värdefulla föremål, mer än de kunde bära. Det var så mycket att det tog dem tre dagar att få med sig allt. Den fjärde dagen samlades de i Lovsångsdalen för att prisa HERREN. Därför heter platsen än idag Lovsångsdalen. Sedan återvände alla män från Juda till Jerusalem, med Joshafat i spetsen, glada, eftersom HERREN gett dem glädje över deras fiender. De kom till Jerusalem med harpor, lyror och trumpeter och gick fram till HERRENS hus. Fruktan för Gud kom över alla riken när de hörde att HERREN själv hade stridit mot Israels fiender. Och nu blev det lugn och ro i Joshafats rike, för Gud hade gett honom fred på alla sidor.
Andra Krönikeboken 20:20-30 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Tidigt nästa morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, steg Joshafat fram och sa: ”Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni.” Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren (Jahveh) i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: ”Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).” Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. Folket från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra. När Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort. Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen. Där välsignade de Herren (Jahveh), och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag. Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender. De drog in i Jerusalem med lyror, harpor och trumpeter och tågade till Herrens (Jahvehs) hus. Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. Joshafats rike hade nu ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor.
Andra Krönikeboken 20:20-30 Bibel 2000 (B2000)
När de tidigt nästa morgon drog ut mot Tekoas öken steg Joshafat fram och sade: »Hör på mig, judeer och invånare i Jerusalem! Låt er tro på Herren, er Gud, bestå, så skall ni bestå. Tro på hans profeter, så skall ni lyckas.« Efter att ha rådslagit med folket utsåg han sångare som i helig skrud skulle prisa Herren när de drog ut framför hären och sjunga: »Tacka Herren, evigt varar hans nåd.« När de började jubla och lovsjunga lät Herren ammoniterna och folket från Moab och Seirs bergsbygd som dragit ut mot Juda överrumplas, så att de blev slagna: ammoniterna och moabiterna vände sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta dem och göra slut på dem, och när de hade utplånat folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra. När judeerna kom fram till utsiktsplatsen vid öknen och blickade ut mot fiendehären såg de bara stupade, ingen hade undkommit. Joshafat och hans folk började ta byte, och de fann mängder av boskap, varor, kläder och dyrbarheter. De tog så mycket att de inte kunde bära allt. I tre dagar fortsatte de att plundra, så mycket fanns det. Men den fjärde dagen samlades de i Lovsångsdalen för att lovsjunga Herren, därför heter denna plats än i dag Lovsångsdalen. Alla män från Juda och Jerusalem vände om med Joshafat i spetsen och återvände glada hem till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädjas över fiendens nederlag. De kom till Jerusalem och Herrens hus spelande på lyror, harpor och trumpeter. Gud lät alla riken fyllas av skräck när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. Joshafats rike hade lugn och ro, och hans Gud lät honom få fred på alla sidor.