Psaltaren 137
137
1
Vid Babels floder.
Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion. 2 I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor. 3 Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.» 4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land? 5 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst. 6 Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje. 7 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.» 8 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss. 9 Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.
Nu markerat:
Psaltaren 137: SVEN
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in