Psaltaren 137
137
1
Vid Babels floder.
Vid Babels floder, dÀr sutto vi och grÀto, nÀr vi tÀnkte pÄ Sion. 2 I piltrÀden som dÀr voro hÀngde vi upp vÄra harpor. 3 Ty de som höllo oss fÄngna bÄdo oss dÀr att sjunga, och vÄra plÄgare bÄdo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sÄnger.» 4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sÄng i frÀmmande land? 5 Nej, om jag förgÀter dig, Jerusalem, sÄ förgÀte min högra hand sin tjÀnst. 6 Min tunga lÄde vid min gom, om jag upphör att tÀnka pÄ dig, om jag icke lÄter Jerusalem vara min allra högsta glÀdje. 7 TÀnk, HERRE, pÄ Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det Ànda till grunden.» 8 Dotter Babel, du ödelÀggelsens stad, sÀll Àr den som fÄr vedergÀlla dig allt vad du har gjort oss. 9 SÀll Àr den som fÄr gripa dina spÀda barn och krossa dem mot klippan.
Nu markerat:
Psaltaren 137: SVEN
MĂ€rk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade pÄ alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Psaltaren 137
137
1
Vid Babels floder.
Vid Babels floder, dÀr sutto vi och grÀto, nÀr vi tÀnkte pÄ Sion. 2 I piltrÀden som dÀr voro hÀngde vi upp vÄra harpor. 3 Ty de som höllo oss fÄngna bÄdo oss dÀr att sjunga, och vÄra plÄgare bÄdo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sÄnger.» 4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sÄng i frÀmmande land? 5 Nej, om jag förgÀter dig, Jerusalem, sÄ förgÀte min högra hand sin tjÀnst. 6 Min tunga lÄde vid min gom, om jag upphör att tÀnka pÄ dig, om jag icke lÄter Jerusalem vara min allra högsta glÀdje. 7 TÀnk, HERRE, pÄ Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det Ànda till grunden.» 8 Dotter Babel, du ödelÀggelsens stad, sÀll Àr den som fÄr vedergÀlla dig allt vad du har gjort oss. 9 SÀll Àr den som fÄr gripa dina spÀda barn och krossa dem mot klippan.
Nu markerat:
:
MĂ€rk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade pÄ alla dina enheter? Registrera dig eller logga in