Psaltaren 57
57
Bön och lovsång i nöden
1För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
2
Var mig nådig, Gud, var mig nådig!
Ty till dig flyr min själ,
under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
till dess att faran är över.
3Jag ropar till Gud, den Högste,
till Gud, som gör allt för mig.
4Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig,
när jag smädas av mina förföljare. Sela.
Gud sänder sin nåd och sin sanning.
5Min själ är omgiven av lejon,
jag måste ligga bland eldsprutare,
bland människor som har tänder
som spjut och pilar
och tungor skarpa som svärd.
6Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.
7De lägger ut nät för mina fötter,
min själ böjs ner.
De gräver en grop för mig,
men de faller själva i den. Sela.
8Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
mitt hjärta är frimodigt,
jag vill sjunga och lovprisa.
9Vakna upp, min ära,
vakna upp psaltare och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10Jag vill tacka dig bland folken, Herre,
jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
11Ty din nåd räcker upp till himlen
och din sanning ända upp till skyarna.
12Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.
Nu markerat:
Psaltaren 57: SFB98
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Old Testament, Copyright (C) 1998, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. New Testament, Copyright (C) 1996, 1998,Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, and Stiftelsen Biblicum, Ljungby