Markus 4:38-41
Markus 4:38-41 SKB
men han [Jesus] låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sa: ”Lärare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och sa till sjön: ”Tyst! Var stilla!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt (kom ett stort lugn). [Det finns en fin poetisk parallellism i denna vers. Vinden och sjön tilltalas separat. Resultatet av båda dessa tilltal beskrivs också separat: stillad vind och lugn sjö.] Han sa till dem [lärjungarna]: ”Varför är ni [så] rädda (uppskrämda, tysta, fega)? Har ni ingen tro (tillit, förtröstan) ännu?” Då greps de av stor fruktan och sa till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”





