Markusevangeliet 4:38-41
Markusevangeliet 4:38-41 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?" Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?" Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"
Markusevangeliet 4:38-41 Nya Levande Bibeln (BSV)
Jesus själv låg under tiden och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. Men hans efterföljare väckte honom och ropade förtvivlat: "Mästare, märker du inte att vi håller på att sjunka?" Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sa: "Tig! Var tyst!" Och genast la sig sjön, och det blev alldeles lugnt. Sedan frågade han sina efterföljare: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?" Förskräckta sa de till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."
Markusevangeliet 4:38-41 Karl XII 1873 (SK73)
Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås? Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn. Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona? Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret och hafvet äro honom lydig.
Markusevangeliet 4:38-41 Svenska 1917 (SVEN)
Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?» När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?» Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»
Markusevangeliet 4:38-41 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare! Bryr du dig inte om att vi går under?" Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?" Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"
Markusevangeliet 4:38-41 nuBibeln (NUB)
Jesus själv låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. Men hans lärjungar väckte honom och sa: ”Mästare, märker du inte att vi håller på att förgås?” Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sa: ”Tig! Var tyst!” Och genast lade sig vinden, och det blev alldeles lugnt. Sedan frågade han sina lärjungar: ”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?” Förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, som till och med vinden och sjön lyder?”
Markusevangeliet 4:38-41 Svenska Kärnbibeln (SKB)
men han [Jesus] låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sa: ”Lärare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och sa till sjön: ”Tyst! Var stilla!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt (kom ett stort lugn). [Det finns en fin poetisk parallellism i denna vers. Vinden och sjön tilltalas separat. Resultatet av båda dessa tilltal beskrivs också separat: stillad vind och lugn sjö.] Han sa till dem [lärjungarna]: ”Varför är ni [så] rädda (uppskrämda, tysta, fega)? Har ni ingen tro (tillit, förtröstan) ännu?” Då greps de av stor fruktan och sa till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”
Markusevangeliet 4:38-41 Bibel 2000 (B2000)
Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: »Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?« Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: »Tig! Håll tyst!« Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: »Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?« Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: »Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.«