Psaltaråren – Skapelsetid | EqumeniakyrkanSmakprov

Guds skapande kärlek

Första veckan i Skapelsetid läser vi psalm 104. Det är en poetisk, målande sång som vill väcka vår förundran över skapelsen och som beskriver och lovsjunger Gud som skapare av himmel och jord. Lova Herren, min själ! (Ps 104:1, Bibel 2000)

Vi läser en bit i taget och kan ta oss tid att låta psalmens bilder kliva fram. Vad vetenskapen lär oss om jordens tillkomst får här färg av tillit och poesi. Någon vill oss!

Du sveper dig i ljus som i en mantel. (Ps 104:2, Bibel 2000) Gud går inte att se men är överallt aktivt närvarande i skapelsen. Gud sätter gränser, bringar ordning och gör plats för livet i dess mångfald. Otaliga är dina verk, o Herre! (Ps 104:24, Bibel 2000) Den här psalmen hjälper oss att förstå att vår gudstro har med vår relation till övriga skapelsen att göra. Allt skapat är ju Guds verk!

På fredagen läser vi ur psalm 33:5 (Bibel 2000): Herrens kärlek fyller hela jorden. När Jesus fick frågan om det största budet gav han oss en sammanfattning av lagen och profeterna. Jesus svarade honom: Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna. (Matt 22:37-40, Bibel 2000)

Allt vi är och har står i kärlekens tjänst. Det är som att hela livsväven runt jorden hålls samman av kärlek. Vi får öva oss i att se på världen med kärleksfull blick och öppna oss för Guds närvaro mitt i det som möter oss. Varje andetag är ett samspel med livet runt om oss, en kärleksgåva att ta emot och ge vidare.