Börja här | De första stegen med JesusSmakprov

Mark 12-13 | För Guds kärlek

Välkommen tillbaka allihop. Idag tar vi oss an två ämnen med skarp kontrast: religiöst hyckleri och villkorslös kärlek. Skillnaden mellan dessa två är lika slående idag som den någonsin har varit. Hyckleriet driver oss bort från religionen i avsky – ändå kallas vi tillbaka av den extraordinära kärleken till Gud. Hur förminskar, förenar vi en sådan klyfta?

Här i Markus evangelium är det just den splittringen som snabbt för vår berättelse till sin spets. Vi har följt Jesu berättelse i en vecka nu, men för lärjungarna har det gått tre år, och Markus 12 tar oss till den sista veckan i Jesu liv. Miljön är Jerusalem och stora skaror har samlats från hela Israel för att fira påskhögtiden.

Påsken är en religiös högtid, då judarna firar minnet av hur Gud räddade dem från slaveriet och räddade dem från döden genom blod från ett offerlamm. För stunden räcker det att veta att staden är fullpackad inför festligheterna, och alla pratar om Jesus. Åsikterna om Jesus är djupt delade. Många är förvånade över hans mirakler och av hans undervisning, men de religiösa ledarna är arga. De föraktar Jesu medkänsla – de kan inte förstå hans kärlek till syndare.

Hur kommer det sig att vissa människor kan verka så hängivna till Gud och ändå så helt utan kärlek? De studerade Guds lag, men missade poängen fullständigt. Jesus kallade dem hycklare som hedrade Gud med sina läppar medan deras hjärtan var långt borta (Mark 7:6). När Jesus kom, tidigare i veckan, upptäckte han att de hade förvandlat påsken till ytterligare ett tillfälle att sno folk på pengar.

För mig fångar konflikten här en djup klyfta i kristen utövning som finns kvar än i dag. Jesus befallde oss att älska. Kristna ska präglas av kärlek. Ändå är vi så ofta kända för dömande, känslolöst hyckleri. Vi liknar just de som Jesus talade emot. Så borde det inte vara.

När det gäller de religiösa ledarna, avslöjade Jesus deras girighet och arrogans gång på gång, och nu letar de efter ett sätt att döda honom. I kapitel 12 utmanar de Jesus med en mängd frågor. De ifrågasätter Jesu auktoritet och försöker lura honom med några knepiga detaljer i Guds lag. Det ironiska i allt detta är att dessa män som var så hängivna åt detaljerna i Guds lag missade själva hjärtat, kärnan, i den lagen.

Det fanns dock en som inte liknar de andra. Se vers 28:

"En av laglärarna kom och hörde dem diskutera. Han märkte att Jesus hade gett dem ett bra svar och frågade honom: "Av alla buden, vilket är det allra viktigaste?'"

Bra fråga.

""Det viktigaste," svarade Jesus, "är detta: 'Hör, O Israel: Herren vår Gud, Herren är en. Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd och av hela din kraft'” (Mark 12:29-30).

Så det viktigaste, största budet börjar med påminnelsen om att Herren är en. Nu lär Bibeln att Fadern är Gud, Jesus är Gud och den Helige Ande är Gud. Ändå är alla tre förenade som en Herre. Och kommandot är att älska Gud med allt! Jesus fortsätter:

"Det andra är detta: "Älska din nästa som dig själv." Det finns inga större bud än dessa" (Mark 12:31).

Så lagen sammanfattas i kärlek. Guds vilja med oss är mer än en regelbok. Den (Guds vilja) är att älska: älska Gud, älska andra. Vers 32:

"'Väl sagt, lärare', svarade mannen. 'Du har rätt'..."

Wow. I ett hav av hycklare ställer en man en genuin fråga och tar svaret till sitt hjärta. Han visar ödmjukhet, och när Jesus ser mannens visdom säger han till honom: "Du är inte långt från Guds rike. "

Titta nu på kontrasten. Hycklarna talade om lag med sina hjärtan långt från Gud. Men den här mannen närmade sig Guds rike när han förstod att kärleken är själva kärnan i lagen. Älska Gud och älska andra.

Kärleken som Jesus kallar oss till är en revolution. Älska vår nästa, älska syndare, älska våra fiender. Älska villkorslöst - med orimlig nåd och överflödande barmhärtighet. Våra största gärningar för Gud är värdelösa och tomma om vi inte älskar (1 Kor 13:1-3).

Och här finner vi en annan sida av den kristna historien. Människor som inte är dömande, utan som visar medkänsla. Som utför de mest häpnadsväckande handlingar av självuppoffrande kärlek man kan tänka sig - ta hand om den föräldralösa och änkan, för de sista och de minsta och de marginaliserade - oavsett ras eller trosbekännelse eller religion eller kön eller sexualitet eller något. De lägger ner sina liv. Dessa människor förvånar mig. De bara... älskar.

Jag ber att du ska få välsignelsen att känna några av dessa människor. Jag ber ännu mer att vi ska vara dessa människor. Och var i hela friden kan vi lära oss den här sortens kärlek? Fortsätt följa Jesus, så får vi snart reda på det.

För reflektion och diskussion

• Vad säger Jesus är de två viktigaste buden? (v. 29-31). Varför tror du att dessa två är så viktiga?


• Har du känt människor som fokuserar på Guds lagar men saknar hjärtat, kärnan i Guds kärlek? Hur tror du att det händer?


• Har du känt människor som visar Guds villkorslösa kärlek på verkliga och praktiska sätt? Dela deras historia.