Adamant med Lisa BevereSmakprov

När vi tar emot Guds kärlek, är vårt mest naturliga och nödvändiga gensvar att ge kärlek tillbaka. Vi borde älska utan rädsla, översvallande och ändlöst. Det sanna beviset för att någon vet om att de är älskade, är att de också verkligen älskar. 

Gud har inte kärlek. Han är kärlek. Det är hans natur och eftersom Gud är kärlek kan du inte hindra honom från att älska dig. Hans kärlek är oövervinnerlig och fast, helt oberörd av dina upp och nergångar. 

Bara för att Gud älskar alla kan han inte älska allting. Eftersom Gud är orubblig i kärlek måste han också vara orubblig i hat. 

Detta kan till en början ses som en motsägelse, men det är bara för att vår kultur dyrkar kärlek. Vi vet att Gud är kärlek, men ser vi till att vi har en god syn på kärlek? 

Sanningen är att Gud hatar det som förstör kärleken. Han hatar det som krossar dem han älskar. Det är därför Gud måste hata det som förstör vår identitet.

Bibeln berättar också att Gud hatar: allt som kompromissar med rätt och sanning, när änkor och föräldralösa förtrycks, när äldre misshandlas och familjer försummas, det som perverterar hans godhet och smutsar ner hans gåvor, när kärlet förvrängs till själviskhet och vänner blir fiender, det som förvränger bilden av honom och förstår vår självbild, när ondska kallas godhet och de oskyldiga dödas och när arrogans och stolthet får oss att förfalla. I korthet, Gud hatar allt som underminerar kärlek, för allt som förvanskar kärlek, förvanskar oss. 

Vi kan inte älska på riktigt om vi ”älskar allt.” Gud är orubblig (adamant) i både kärlek och hat, så vi måste lära oss att älska det Gud älskar och hata det Gud hatar. 

På vilka sätt har vår kultur skapat sin goda syn på kärlek? Gud älskar alla men han älskar inte allting. Hur ser denna sanning ut i ditt liv?