Psaltaren 23:4
Psaltaren 23:4 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
Psaltaren 23:4 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
Psaltaren 23:4 Karl XII 1873 (SK73)
Och om jag än vandrade i enom mörkom dal, fruktade jag intet ondt; ty du äst när mig; din käpp och staf trösta mig.
Psaltaren 23:4 nuBibeln (NUB)
Även om jag vandrar i den mörkaste dal, fruktar jag inget ont, för du är med mig, och din käpp och stav tröstar mig.
Psaltaren 23:4 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra) genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin), så fruktar jag inget (kommer jag inte att vara rädd för något) ont. För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren] och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll] de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod]. [Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, alltifrån att bli tröstad till att trösta, och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod. I denna psalm förstärks det kiastiska mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan vers 2 och 5. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3-4, men övergår i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.]
Psaltaren 23:4 Bibel 2000 (B2000)
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Psaltaren 23:4 Svenska 1917 (SVEN)
Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.
Psaltaren 23:4 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
Psaltaren 23:4 Karl XII 1873 (SK73)
Och om jag än vandrade i enom mörkom dal, fruktade jag intet ondt; ty du äst när mig; din käpp och staf trösta mig.
Psaltaren 23:4 Svenska 1917 (SVEN)
Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.
Psaltaren 23:4 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
Psaltaren 23:4 nuBibeln (NUB)
Även om jag vandrar i den mörkaste dal, fruktar jag inget ont, för du är med mig, och din käpp och stav tröstar mig.
Psaltaren 23:4 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra) genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin), så fruktar jag inget (kommer jag inte att vara rädd för något) ont. För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren] och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll] de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod]. [Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, alltifrån att bli tröstad till att trösta, och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod. I denna psalm förstärks det kiastiska mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan vers 2 och 5. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3-4, men övergår i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.]
