Lukasevangeliet 13:10-17

Lukasevangeliet 13:10-17 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Jesus undervisade i en av synagogorna på en sabbat [en lördag, den judiska vilodagen]. Där [i synagogan] fanns en kvinna som i arton år haft en sjukdom orsakad av en ande (sjukdomsdemon). Hon var kutryggig [gr. sygkypto – ordagrant: ”ihopböjd”; hon hade en krökt rygg (ibland kallad puckelrygg) och gick framåtböjd, den medicinska termen är hyperkyfos] och kunde inte räta på sig. När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sa: ”Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], du har blivit fri från din sjukdom”, och han lade sina händer på henne, och på en gång rätade hon på sig och prisade (tackade) Gud! Men synagogföreståndaren, upprörd (förargad) över att Jesus botade på sabbaten, sa till folket [men riktar sin kritik mot Jesus]: ”Det finns sex dagar som man ska arbeta på, kom och bli botad på någon av dem och inte på sabbaten.” Då svarade Herren synagogföreståndaren: ”Ni skenheliga (ni religiösa ledare som bara utför ett skådespel)! Är det inte så att ni alla löser er oxe eller åsna från krubban och leder ut och ger den vatten, även på sabbaten? Skulle inte den här kvinnan, en Abrahams dotter som Satan [som ordagrant betyder motståndaren] har hållit bunden i arton långa år, bli befriad från sin boja (kedja) på sabbaten?” [I arton år hade kvinnan gått till synagogan, även på andra dagar än sabbaten, men inte blivit helad.] Och när han sa detta (dessa saker) skämdes alla som var emot honom (alla hans motståndare), och allt folket (hela skaran) jublade över allt det underbara [i plural] som skedde genom honom [under hans auktoritet].