Jona 2:7
Jona 2:7 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Till bergens grund sjönk jag ner, jordens bommar slöts för evigt bakom mig. Men du förde mig levande upp ur graven, HERRE, min Gud.
Jona 2:7 Karl XII 1873 (SK73)
Jag sönk neder till bergsgrunden, jorden hade beslutit mig med sina bommar evinnerliga; men du hafver fört mitt lif utu förderfvet, Herre min Gud.
Jona 2:7 Svenska 1917 (SVEN)
Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. Men du förde min själ upp ur graven, HERRE, min Gud.
Jona 2:7 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag sjönk ner till bergens grund med jordens bommar bakom mig för evigt – men du förde mig levande upp ur graven, Herre min Gud.
Jona 2:7 nuBibeln (NUB)
Jag sjönk ända till foten av bergen. Jordens bommar reglades bakom mig för evigt. Men du förde mig upp ur graven och gav mig liv, HERRE, min Gud.
Jona 2:7 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till de uthuggna bergen [bergens rot/fot] gick jag ner [se Jona 1:35], [ner under] jorden, dess bommar var bakom mig för alltid. Men du tog mig upp ur djupet, Herre (Jahveh), min Gud (Elohim). [Första delen är svåröversatt. Hebr. qetsev används om något utformat och kommer från verbet att hugga. Det används i samband med hur Chiram arbetar och gör formen för den ställning som bronshavet i tabernaklet stod på, se 1 Kung 6:257:37. Bergen kan poetiskt uppfattas sträcka sina rötter eller ryggar till havets lägsta djup. Där är de uthuggna och utformade. En annan tolkning är att det är Jonas huvud som sticker upp ovan ytan och liknas vid berg som är täckta av växtlighet.]