Jesaja 43:11-28
Jesaja 43:11-28 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Jag, jag är HERREN, förutom mig finns ingen frälsare. Jag har förkunnat det och berett frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger HERREN, och jag är Gud. Redan från första dagen är jag denne Gud. Ingen kan rädda ur min hand. När jag vill göra något, vem kan då förhindra det? Så säger HERREN, er återlösare, Israels Helige: För er skull sänder jag bud till Babel, och bryter ner alla bommarna, och kaldeernas jubel förvandlas till jämmer. Jag är HERREN, er Helige, Israels skapare, er konung. Så säger HERREN, han som gjorde en väg i havet, en stig i väldiga vatten, han som förde vagnar och hästar dit ut, en mäktig krigshär. Där blev de liggande, de reser sig aldrig mer. De utplånades, de släcktes som en veke. Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag skall göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen. Markens djur skall ära mig, schakaler och strutsar, ty jag förser vildmarken med vatten och öknen med strömmar, så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka. Det folk som jag har format åt mig skall höja mitt lov. Men du, Jakob, har inte kallat på mig, du, Israel, har tröttnat på mig. Du har inte burit fram dina brännoffersfår åt mig eller ärat mig med dina slaktoffer. Jag har inte vållat dig arbete med matoffer eller möda med rökelse. Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. I stället har du vållat mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar. Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg. Påminn mig, låt oss gå till rätta med varandra, tala så att du kan få rätt. Redan din stamfader syndade, och dina talesmän satte sig upp mot mig. Därför har jag vanhelgat dina heliga ledare, överlämnat Jakob till förbannelse och Israel till hån.
Jesaja 43:11-28 Karl XII 1873 (SK73)
Jag, Jag är Herren, och utan mig är ingen Frälsare. Jag hafver förkunnat det, och hafver desslikes hulpit, och hafver eder det säga låtit, och ingen främmande gud är ibland eder. I ären min vittne, säger Herren, så är jag Gud. Och är jag förr än någor dag var, och ingen är den som utu mine hand frälsa kan. Jag verkar, ho vill afvända det? Så säger Herren, edar förlossare, den Helige i Israel: För edra skull hafver jag till Babel sändt, och hafver nederslagit alla bommar, och jagat de sörjande Chaldeer till skepps. Jag är Herren, edar Helige, som Israel skapat hafver, edar Konung. Så säger Herren, som en väg gör i hafvet, och en stig i stark vatten; Den der utförer vagn och häst, här och magt, så att de i enom hop ligga, och intet uppstå; att de utslockna, såsom en veke utslocknar. Tänker icke uppå det gamla, och akter icke uppå det förra varit hafver; Ty si, jag vill göra en ny ting; rätt nu skall det uppgå, att I skolen förnimma, att jag gör en väg i öknene, och vattuströmmar uti ödemarkene; Att djuret på markene skall prisa mig, drakar och strutser; ty jag vill gifva vatten uti öknene, och strömmar uti ödemarkene, till att gifva mino folke, minom utkoradom dricka. Detta folket hafver jag tillredt mig, det skall förtälja min pris. Icke att du Jacob hafver kallat mig, eller att du Israel hafver arbetat om mig; Icke hafver du framburit mig dins bränneoffers får, eller hedrat mig med ditt offer. Jag hafver icke haft lust till dina tjenst i spisoffer; jag hafver ej heller lust af ditt arbete uti rökelse. Mig hafver du icke köpt calmos för penningar; mig hafver du icke fyllt med dins offers fetma; ja, mig hafver du arbete gjort uti dinom syndom, och gjort mig mödo uti dinom missgerningom. Jag, Jag utstryker din öfverträdelse för mina skull, och kommer dina synder intet ihåg. Drag mig till minnes; låt oss gå med hvarannan till rätta; säg, huru du vill rättfärdig varda? Dine fäder hafva syndat, och dine lärare hafva misshandlat emot mig. Derföre hafver jag ohelgat helgedomens Förstar, och gifvit Jacob tillspillo, och Israel till försmädelse.
Jesaja 43:11-28 Svenska 1917 (SVEN)
Jag, jag är HERREN, och förutom mig finnes ingen frälsare. Jag har förkunnat det och skaffat frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud bland eder. I ären mina vittnen, säger HERREN; och jag är Gud. Ja, allt framgent är jag densamme, och ingen kan rädda från min hand. När jag vill göra något, vem kan då avvända det? Så säger HERREN, eder förlossare, Israels Helige: För eder skull sänder jag mitt bud mot Babel, och jag skall driva dem allasammans på flykten, jag skall driva kaldéerna ned på skeppen som voro deras fröjd. Jag är HERREN, eder Helige, Israels skapare, eder konung. Så säger HERREN, han som gör en väg i havet, en stig i väldiga vatten, han som för vagnar och hästar ditut, ja, härskara och och stridsmakt, sedan ligga de där tillhopa och kunna icke stå upp, de äro utsläckta, de hava slocknat såsom en veke: Tänken icke på vad förr har varit, akten icke på vad fordom har skett. Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig; märken I det icke? Ja, jag skall göra en väg i öknen och strömmar i ödemarken, så att markens djur skola ära mig, schakaler och strutsar, därför att jag låter vatten flyta i öknen, strömmar i ödemarken, så att mitt folk, min utkorade, kan få dricka. Det folk, som jag har danat åt mig, skall förtälja mitt lov. Men icke har du, Jakob, kallat mig hit, i det du har gjort dig möda för min skull, du Israel. Icke har du framburit åt mig dina brännoffersfår eller ärat mig med dina slaktoffer; icke har jag vållat dig arbete med spisoffer, ej heller möda med rökelse. Icke har du köpt kalmus åt mig för dina penningar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. Nej, du har vållat mig arbete genom dina synder och möda genom dina missgärningar. Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg. Låt mig höra, vad du har att säga, och låt oss gå till rätta med varandra; tala du, för att du må finnas rättfärdig. Men se, redan din stamfader syndade, och de som förde din talan begingo överträdelser mot mig. Därför har jag måst låta helgedomens furstar utstå vanära och har överlämnat Jakob åt tillspillogivning, Israel åt försmädelse.
Jesaja 43:11-28 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag, jag är HERREN. Förutom mig finns ingen frälsare. Det är jag som har förutsagt och frälst och förkunnat, ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger HERREN, och jag är Gud. Jag Är, redan från första dagen. Ingen kan rädda ur min hand. När jag vill göra något, vem kan då hindra det? Så säger HERREN, er återlösare, Israels Helige: För er skull sänder jag bud till Babel och bryter ner alla bommarna, och kaldeernas jubel förvandlas till jämmer. Jag är HERREN er Helige, Israels skapare, er kung. Så säger HERREN, han som gjorde en väg i havet, en stig i väldiga vatten, han som förde ut vagnar och hästar dit, en mäktig krigshär. Där blev de liggande, de reser sig aldrig mer. De utplånades, de släcktes som en veke. Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som var förr. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen. Markens djur ska ära mig, schakaler och strutsar, för jag förser vildmarken med vatten och öknen med strömmar, så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka. Det folk som jag format åt mig ska höja mitt lov. Men du Jakob har inte kallat på mig, du Israel har tröttnat på mig. Du har inte kommit till mig med dina brännofferfår eller ärat mig med dina slaktoffer. Jag har inte gett dig arbete med matoffer eller möda med rökelse. Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. I stället har du gett mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar. Jag, jag är den som utplånar dina brott för min egen skull, dina synder minns jag inte mer. Påminn mig, låt oss gå till rätta med varandra, tala så att du kan få rätt. Redan din stamfar syndade och dina talesmän gjorde uppror mot mig. Därför har jag vanhelgat helgedomens ledare, överlämnat Jakob till förintelse och Israel till hån.
Jesaja 43:11-28 nuBibeln (NUB)
Jag är HERREN, och det finns ingen annan räddare. Det är jag som har uppenbarat, räddat och förkunnat, ingen främmande gud bland er. Ni är mina vittnen,” säger HERREN, ”och jag är Gud. Ja, ända från första dagen. Ingen kan rycka något ur min hand. När jag handlar, finns ingen som kan hindra det.” Så säger HERREN, er befriare, Israels Helige: ”För er skull har jag sänt bud till Babylon och ska bryta ner dem alla, som ingenting, även kaldéerna, i de skepp de varit så stolta över. Jag är HERREN, er Helige, Israels skapare, er kung.” Så säger HERREN, som gjorde en väg genom havet, en stig genom mäktiga vatten, han som förde ut vagnar och hästar och en stark armé. Där blev de liggande för att aldrig resa sig igen, utsläckta, som en släckt veke. ”Glöm det som har varit, bli inte kvar i det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken. De vilda djuren, schakaler och berguvar, ska prisa mig, för av mig får öknen vatten så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka. Det folk som jag har skapat åt mig ska förkunna mitt lov. Men du har inte kallat på mig, Jakob, inte tröttat ut dig för min skull, Israel. Du har inte gett mig får som brännoffer och inte ärat mig med slaktoffer. Ändå har jag inte betungat dig med matoffer, inte tröttat ut dig med krav på rökelse. Du har inte köpt kalmus åt mig eller slösat dina slaktoffers fett på mig. Nej, du har betungat mig med dina synder, tröttat ut mig med dina överträdelser. Jag är den som utplånar dina försyndelser, för min egen skull, och jag kommer inte mer ihåg dina synder. Påminn mig, låt oss gå till rätta med varandra! Lägg fram din sak, så att du kan få rätt. Din stamfader syndade, dina talesmän gjorde uppror mot mig. Därför har jag förnedrat dina heliga furstar, överlämnat Jakob åt förintelse och Israel åt att skymfas.
Jesaja 43:11-28 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Jag, jag är Herren (Jahveh), och förutom mig finns det ingen Frälsare (någon som kan rädda). Jag har berättat [förutsagt framtiden] och räddat (befriat) er, och visat mig för er [att jag var er Gud, ni har hört och sett mig]. Då fanns det inte några främmande gudar hos er. Ni är mina vittnen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Jag är Gud (El, den mäktige, starke). Ja, redan innan ens dagen fanns [innan ljuset skapades, dvs. från tidernas begynnelse], och från denna dag och i all framtid är jag densamme. Ingen kan stå emot vad jag gör (rycka något från min hand). Jag ska agera (verka), och vem skulle kunna hindra det (göra det om intet)?” Så säger Herren (Jahveh), er Återlösare, Israels Helige: För er skull har jag sänt [en armé] mot Babel, och jag ska driva dem på flykten (slå ner deras låsta portar), kaldéerna (babylonierna) i skepp som var deras fröjd [stolthet]. [Här beskrivs hur Babylon kommer att besegras av Kyros, och hur man försöker fly med båtar längs med Eufrat till Persiska viken.] Jag är Herren (Jahveh), er Helige. Israels skapare, er Konung. Så säger Herren (Jahveh) som gör en väg genom havet, en stig genom mäktiga vatten, som ledde ut vagnar och hästar, tillsammans med en mäktig armé dit [för att gå under]. De föll för att aldrig mer resa sig upp igen, de utplånades, släcktes ut som en brinnande veke. [2 Mos 14:21-28.] Tänk inte på det som har varit [påminn er inte om dessa tidigare händelser] och bry er inte om det [fokusera inte på de ting] som var förr. Se, jag gör [håller på att göra] något nytt [Upp 21:5]! Redan nu växer det fram [spirar som en planta] – märker ni det inte (skulle ni inte vara intimt förtrogna med det)? Ja, jag ska göra en väg i vildmarken [Jes 40:3-435:5-8], strömmar (floder) i öknen. Markens djur ska ära mig, schakaler och struts, för jag utgjuter (ger) vatten i vildmarken – strömmar (floder) i öknen för att ge mitt utvalda folk att dricka. [2 Mos 17:3-6] Det folk som jag har skapat (format, designat) åt mig, de ska återge (räkna upp) mitt lov [under lovprisning med instrument]. [I vers 16-17 beskrivs hur faraos armé gick under. Uttåget ur Egypten och den första påskens dramatiska händelser har sedan dess i generationer blivit ihågkomna. Uppmaningen är nu tvåfaldig: tänk inte på straffet (exilen) och åberopa inte tidigare segrar. Herren, som gjort en väg genom havet, är också den som nu ska göra en väg genom öknen och där rikligt släcka sitt eget folks törst. Liksom djuren i öknen ska ära Herren, kommer nu hans eget folk att kunna se hans nya gärningar och prisa honom.] Likväl har du inte åkallat mig, du Jakob, inte heller har du ansträngt dig (gjort dig trött) för min räkning, du Israel. Du har inte burit fram brännofferfår till mig, inte heller har du ärat mig med dina slaktoffer. Jag har inte belastat dig med matoffer och inte ansträngt dig med rökelse. Du har inte köpt någon söt krydda åt mig, inte heller har du tillfredsställt mig med det feta av dina offer. Istället har du tyngt mig med dina synder och tröttat ut mig med dina överträdelser. Jag, ja jag, är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag inte mer ihåg. Lägg mig på minnet (påminn mig), låt oss resonera (diskutera) tillsammans, ta upp din sak, så att du kan bli rättfärdig. Din första far syndade [kan syfta på Jakob, se 1 Mos 27:34-36Jes 58:14] och dina medlare har begått överträdelser mot mig. Därför har jag ohelgat furstarna i helgedomen och jag har utlämnat Jakob till ödeläggelse och Israel till smädelse.
Jesaja 43:11-28 Bibel 2000 (B2000)
Jag, jag är Herren, ingen annan än jag kan ge räddning. Det var jag som förutsade och förkunnade, ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger Herren. Jag är Gud, också i framtiden är jag densamme. Ingen kan rycka något ur min hand, det jag gör kan ingen göra om intet. Så säger Herren, er befriare, Israels Helige: För er skull har jag sänt bud till Babylon. Jag skall slå sönder portarnas reglar, från skeppen hörs kaldeernas klagorop. Jag är Herren, er Helige, Israels skapare, er konung. Så säger Herren, han som gjorde en väg genom havet, en stig genom mäktiga vatten, han som lät hästar och vagnar och starka kämpar rycka ut: där ligger de och reser sig inte mer, utsläckta, som en slocknad veke. Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken. Vilda djur, schakal och struts, skall prisa mig, för att jag frambringar vatten i öknen, floder i ödemarken, så att mitt folk, det utvalda, får dricka, det folk som jag har skapat åt mig. De skall sjunga mitt lov. Du åkallade inte mig, Jakob, tröttade inte ut dig för min skull, Israel. Du gav mig inte får som brännoffer, ärade mig inte med slaktoffer. Jag betungade dig inte med matoffer, tröttade dig inte med krav på rökelse. Du köpte inte kalmus åt mig, mättade mig inte med dina slaktoffers fett. Tvärtom betungade du mig med dina synder och tröttade mig med dina förbrytelser. Jag, jag är den som utplånar dina brott, för min egen skull, jag minns inte mer dina synder. Stäm mig! Låt oss processa! För din talan, så att du får rätt. Din stamfader syndade, dina talesmän satte sig upp mot mig. Därför förnedrade jag de heliga furstarna, jag lät Jakob vigas åt förintelse, lät Israel skymfas.