Apostlagärningarna 3:1-10
Apostlagärningarna 3:1-10 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen. Då bar man dit en man som hade varit lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet om en gåva. När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. Och de kände igen honom och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom.
Apostlagärningarna 3:1-10 Nya Levande Bibeln (BSV)
En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för att vara med vid den dagliga bönen klockan tre. Då fick de se hur en man, som hade varit förlamad från födseln, bars dit. Han brukade varje dag placeras vid den tempelport som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna tigga av dem som gick in i templet. Och när Petrus och Johannes nu var på väg in, bad han dem om pengar. Petrus och Johannes stannade genast och tittade på honom, och Petrus sa: "Se på oss!" Då tittade mannen upp på dem, eftersom han trodde att han skulle få något av dem. Men Petrus sa: "Vi har inga pengar, men jag har något annat att ge dig! Genom kraften hos Jesus Kristus från Nasaret, befaller jag dig att resa dig upp och gå!" Sedan tog Petrus den förlamade mannen i höger hand och reste honom upp. Och när han gjorde det blev mannen frisk i sina fötter och vrister, och han studsade upp och började gå fram och tillbaka! Sedan följde han med dem in i templet, och han gick och hoppade om vartannat och hyllade Gud. Alla människorna i templet såg honom gå omkring och hylla Gud, och när de upptäckte att det var den förlamade tiggaren som brukade sitta vid Sköna porten, blev de mycket förvånade.
Apostlagärningarna 3:1-10 Karl XII 1873 (SK73)
Så gingo Petrus och Johannes tillhopa upp i templet, vid bönestunden, som var den nionde timmen. Och der var en man, ofärdig allt ifrå sine moders lif, som lät sig bära; den satte de hvar dag för dörrena åt templet, som het den sköna, att han skulle bedas almosa af dem som ingingo i templet. Då han fick se Petrum och Johannem, att de ville gå in i templet, bad han dem om almoso. Då såg Petrus på honom, med Johanne, och sade: Se på oss. Då såg han på dem, förhoppandes att han skulle något få af dem. Då sade Petrus: Silfver och guld hafver jag icke; men det jag hafver, det gifver jag dig: I Jesu Christi Nazareni Namn, statt upp, och gack; Och tog honom vid högra handena, och reste honom upp; och straxt vordo hans fötter och ben stadig. Han sprang upp, och stod, och gick, och följde dem in i templet; gick och sprang hit och dit, prisandes Gud. Då fick allt folket se honom, att han gick och lofvade Gud; Och kände honom, att han var den samme, som plägade sitta efter almoso, vid, den sköna dörrena för templet; och vordo fulle med undersamhet och förskräckelse öfver det honom vederfaret var.
Apostlagärningarna 3:1-10 Svenska 1917 (SVEN)
Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den bön som hölls vid nionde timmen. Och där bars fram en man som hade varit ofärdig allt ifrån moderlivet, och som man var dag plägade sätta vid den port i helgedomen, som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna begära allmosor av dem som gingo in i helgedomen. När denne nu fick se Petrus och Johannes, då de skulle gå in i helgedomen, bad han dem om en allmosa. Då fäste Petrus och Johannes sina ögon på honom, och Petrus sade: »Se på oss.» När han då gav akt på dem, i förväntan att få något av dem, sade Petrus: »Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det giver jag dig. I Jesu Kristi, nasaréens namn: stå upp och gå.» Och så fattade han honom vid högra handen och reste upp honom. Och strax fingo hans fötter och fotleder styrka, och han sprang upp och stod upprätt och begynte gå och följde dem in i helgedomen, alltjämt gående och springande, under det att han lovade Gud. Och allt folket såg honom, där han gick omkring och lovade Gud. Och när de kände igen honom och sågo att det var samme man som plägade sitta och begära allmosor vid Sköna porten i helgedomen, blevo de uppfyllda av häpnad och bestörtning över det som hade vederfarits honom.
Apostlagärningarna 3:1-10 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid bönetimmen, den nionde timmen. Då bar man dit en man som varit förlamad från födseln. Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas Sköna porten för att tigga av dem som gick in i templet. När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud. Allt folket såg hur han gick omkring och prisade Gud, och när de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med honom.
Apostlagärningarna 3:1-10 nuBibeln (NUB)
En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för den dagliga bönen klockan tre. Då bar man dit en man som hade varit förlamad från födseln. Han brukade varje dag placeras vid den tempelport som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna tigga av dem som gick in i templet. När han såg Petrus och Johannes som var på väg in, bad han dem om pengar. Petrus och Johannes såg på honom och Petrus sa: ”Se på oss!” Då tittade mannen upp på dem, eftersom han trodde att han skulle få något av dem. Men Petrus sa: ”Jag har varken silver eller guld men jag har något annat att ge dig. I nasarén Jesus Kristus namn, res dig upp och gå!” Sedan tog Petrus den förlamade mannen i höger hand och reste honom upp. Och genast fick mannen styrka i sina fötter och vrister och han hoppade upp och började gå. Sedan följde han med dem in i templet och han gick och hoppade om vartannat och prisade Gud. Alla människorna i templet såg honom gå omkring och prisa Gud och när de upptäckte att det var den förlamade tiggaren som brukade sitta vid Sköna porten, blev de mycket förvånade och förskräckta över vad som hade hänt med honom.
Apostlagärningarna 3:1-10 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Petrus och Johannes var på väg upp till templet till bönen vid den nionde timmen (klockan tre på eftermiddagen). [Det är troligtvis fortfarande högtidsdagar och många människor var i rörelse i Jerusalem. Det var vanligt att be tre gånger under dagen, se Ps 55:17Dan 6:10Apg 10:1-6. Två av dessa bönetillfällen sammanföll med morgon- och eftermiddagsoffret i templet: bönen vid tredje och nionde timmen, se Dan 9:21. Den judiske historikern Josefus omnämner också dessa två bönetillfällen (morgon och nionde timmen) i sitt verk Judiska fornminnen (bok 14, 4:3).] Man höll just på att bära dit en man som varit förlamad [i benen] från födseln (ordagrant: från sin mors liv). [Mannen var drygt 40 år, se Apg 4:22.] Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas Sköna porten för att tigga av dem som gick in i templet. [Rabbinerna lärde att det var tre pelare i den judiska tron: Torah-studier, bön/tillbedjan och välgörenhet. Som tiggare var de bästa platserna nära offerkistorna och vid huvudingångarna där många passerade. Porten som kallas ”Sköna porten” kan syfta på den utsmyckade Nikanorporten i templet. Den stod mellan kvinnornas förgård, där offerkistorna fanns, och innergården. Ett annat alternativ är den mest trafikerade södra dubbelporten, som ledde in till själva tempelområdet. Eftersom de ”går in i tempelområdet” och sedan befinner sig vid Salomos pelarhall, är det troligt att det är den yttre södra dubbelporten som är Sköna porten, se vers 8 och 11.] När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. Då fäste de blicken på honom, och Petrus sa: ”Se på oss!” Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. Då sa Petrus: ”Silver och guld [mynt] har jag inte, men vad jag har det ger jag dig. I Jesu den Smordes (Messias, Kristi) nasaréns namn, res dig upp och gå (verbformen är en uppmaning att börja gå och sedan fortsätta att gå)!” Han tog ett stadigt tag i mannens högra hand och reste honom upp. På en gång fick mannen styrka i fötter och vrister. [Lukas använder medicinska termer för musklerna i foten, vristerna och speciellt fotlederna. I vers 16 förklarar Petrus att det var genom tron på Jesus som helandet kom.] Och han flög upp (tog ett språng upp) [gr. exallomai kan också betyda att det hände på en gång], stod upprätt, sedan började han gå och följde med dem in i templet, där han gick runt hoppande (sprudlande, som ett källflöde) medan han prisade Gud. Allt folket [som var samlat där för eftermiddagsbönen i tempelområdet] såg hur han gick omkring och prisade Gud. När de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten vid templet, fylldes de av förundran (blev de mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla). De tappade fattningen (var helt utom sig, i extas – gr. ekstasis) över det som hade hänt med honom.
Apostlagärningarna 3:1-10 Bibel 2000 (B2000)
Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen. Då bars det dit en man som varit lam från födseln och som man varje dag brukade sätta vid en ingång kallad Sköna porten, så att han kunde tigga av dem som besökte templet. När han nu fick se Petrus och Johannes på väg in bad han om en allmosa. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: »Se på oss!« Mannen såg spänt på dem och väntade sig att få något av dem. Men Petrus sade: »Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!« Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister. Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud. Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. Och när de upptäckte att det var mannen som brukade sitta och tigga utanför templet vid Sköna porten, fylldes de av bävan och häpnad över vad som hade hänt med honom.