Apostlagärningarna 1:15-26

Apostlagärningarna 1:15-26 Nya Levande Bibeln (BSV)

Några dagar senare, när omkring 120 av Jesus efterföljare var samlade, reste sig Petrus upp och sa: "Kära syskon, redan för länge sedan förutsa Guds heliga Ande genom kung David vad som skulle hända med Judas, han som visade vägen för dem som arresterade Jesus. Och nu har det som var förutsagt i Skriften blivit verklighet. Som ni vet var Judas en av oss. Han var utsedd att vara Jesus speciella sändebud precis som vi. Men han blev en förrädare, och för de pengar han fick köpte han en åker, och där föll han framstupa så att hans kropp sprack och inälvorna rann ut. Nyheten om hans död spred sig snabbt bland alla människor i Jerusalem, och de kallade platsen Akeldamak på arameiska, det betyder 'Blodsåkern'. Och David skriver alltså i Psaltaren: 'Låt hans hem bli öde, ingen ska bo där mer', och: 'Låt hans uppgift tas över av någon annan.' Därför måste vi nu välja någon annan som kan ta Judas plats, någon som tillsammans med oss kan berätta om att Herren Jesus har uppstått från de döda. Låt oss välja en person som har varit med oss under hela den tid då vi var tillsammans med Herren, från den gången då han döptes av Johannes döparen, till den dag då han togs upp till himlen." Man föreslog då två män: Josef Barsabbas, som också kallades Justus, och Mattias. Sedan bad hela gruppen: "Herre, du känner allas hjärtan. Visa oss vilken av de här två som du har utsett till ditt sändebud istället för Judas, som svek sitt uppdrag och har gått till den plats där han hör hemma." Sedan drog de lott, och på det sättet blev Mattias vald till sändebud tillsammans med de andra elva.

Apostlagärningarna 1:15-26 Svenska 1917 (SVEN)

En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland bröderna, som då voro församlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han sade: »Mina bröder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas, vilken blev vägvisare åt de män som grepo Jesus. Han var ju räknad bland oss och hade också fått detta ämbete på sin lott. Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut. Detta blev bekant för alla Jerusalems invånare, och så blev den åkern på deras tungomål kallad Akeldamak (det betyder Blodsåkern). Så är ju skrivet i Psalmernas bok:  'Hans gård blive öde,  och ingen må finnas, som bor däri'; och vidare:  'Hans ämbete tage en annan.' Därför bör nu någon av de män som följde oss under hela den tid då Herren Jesus gick ut och in bland oss, allt ifrån den dag då han döptes av Johannes ända till den dag då han blev upptagen och skildes ifrån oss -- någon av dessa män bör insättas till att jämte oss vittna om hans uppståndelse.» Därefter ställde de fram två: Josef (som kallades Barsabbas och hade tillnamnet Justus) och Mattias. Och de bådo och sade: »Herre, du som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa två du har utvalt till att få den plats såsom tjänare och apostel, vilken Judas övergav, för att gå till den plats som var hans.» Och de drogo lott om dem, och lotten föll på Mattias. Och så blev denne, jämte de elva, räknad såsom apostel.

Apostlagärningarna 1:15-26 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Under en av dessa dagar [efter Jesu uppståndelse och före pingstdagen], då omkring 120 personer [både män och kvinnor, se vers 14] var samlade, stod Petrus upp bland de troende bröderna och systrarna. [Inom judendomen krävdes det 120 män för att starta en lokal Sanhedrin, som utgjorde styret i en stad. Det kan vara den associationen som talet 120 ger nu när den nya kristna församlingen börjar ta form. Än idag är talet betydelsefullt, i den moderna staten Israel har den lagstiftande församlingen, Knesset, 120 ledamöter. År 30 e.Kr. infaller förstlingsfruktens högtid, bikkurim, på söndag den 17:e nisan. Det var från den dagen man räknade sju veckor, 50 dagar, fram till pingsthögtiden, shavuot, se 3 Mos 23:15-16. Jesus hade undervisat om riket i 40 dagar fram till himmelsfärden, se vers 3. Det har nu troligen gått några dagar sedan dess och det är i början på den sista veckan innan högtiden som Petrus tar till orda.] Petrus sa: ”Män, bröder [och riktar sig antagligen främst till apostlarna]: Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas [Iskariot], han som ledde dem som grep Jesus. Han räknades som en av oss och hade fått del i (blivit gudomligt utvald till) samma tjänst. [Citaten från några olika psalmer som David skrev kommer i vers 20.] [Följande två verser ger lite mer bakgrund och förklarar]: Denne man [Judas] förvärvade sig en bit mark av sin orättfärdiga lön, och han föll framstupa så att buken brast och inälvorna vällde ut. [Antagligen gick grenen han hängt sig i av och han föll ned. Marken köptes efter hans död för de trettio silvermynt han lämnade tillbaka, se Matt 27:5-8.] Detta blev känt för alla som bodde i Jerusalem, så på deras språk [arameiska] kallades fältet för ’Akeldamak’, vilket betyder ’Blodsåkern’. I Psaltaren (psalmernas bok) står det skrivet: ’Låt hans gård bli öde, låt ingen bo där.’ [Ps 69:26] och lite senare: ’Låt hans ämbete tas av en annan.’ [Ps 109:8] Därför [för att uppfylla Skriften] bör någon av dessa män som har varit med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut bland oss, från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss.” Man förde fram två [kandidater som uppfyllde dessa kriterier]: Josef Barsabbas, även kallad Justus, och Mattias. De bad: ”Herre, du känner allas hjärtan. Visa vem av dessa två du har utvalt till att få den apostlatjänst som Judas övergav för att gå till den plats som var hans.” Så kastade de lott mellan dem [Josef och Mattias, som båda var kvalificerade] och lotten föll på Mattias. Han räknades sedan som en av apostlarna, tillsammans med de [övriga] elva.