Första Thessalonikerbrevet 3:1-13
Första Thessalonikerbrevet 3:1-13 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När vi därför inte längre kunde härda ut, beslöt vi att ensamma stanna kvar i Athen, och vi sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron, så att ingen skulle vackla under dessa lidanden. Ni vet själva att vi är bestämda till att utstå sådana. Redan när vi var hos er, sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet. När jag därför inte längre kunde härda ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske kunde det vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves? Men nu har Timoteus kommit tillbaka från er, och han har gett oss goda nyheter om er tro och kärlek och berättat hur ni alltid tänker på oss och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, och det mitt i alla svårigheter och lidanden. Nu lever vi, när ni står fasta i Herren. Hur skall vi tillräckligt kunna tacka Gud för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? Natt och dag ber vi mycket ivrigt om att få träffa er och ställa till rätta det som brister i er tro. Måtte vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er. Och må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör, så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.
Första Thessalonikerbrevet 3:1-13 Nya Levande Bibeln (BSV)
När vi inte kunde stå ut längre, beslöt vi oss därför att själva stanna kvar i Athen och skicka vår bror Timotheos, Guds medarbetare som sprider det glada budskapet om Jesus. Han skulle styrka och uppmuntra er tro, så att ni inte tappar modet under alla svårigheter ni möter. Men att lidande ingår i Guds plan för oss, det visste ni redan. Medan vi fortfarande var kvar hos er, sa vi till er att vi alla kommer att få lida, och så har det också blivit, som ni vet. När jag inte längre kunde stå ut med ovissheten, skickade jag därför Timotheos för att ta reda på om er tro hade klarat påfrestningarna. Jag var rädd att Frestaren hade fått er att falla, så att vårt arbete hade varit förgäves. Men nu har Timotheos just återvänt med de goda nyheterna om att er tro och kärlek fortfarande är lika stark, och att ni minns vårt besök med glädje, och längtar lika mycket efter oss som vi längtar efter er. Kära syskon, ni har med er tro tröstat oss i alla våra svårigheter och lidanden här. Nu känns livet härligt igen, när vi vet att ni håller fast vid er tro på Herren Jesus. Vi kan inte nog tacka Gud för den glädje ni har gett oss! Dag och natt ber vi nu ivrigt till Gud att vi ska få träffa er igen, så att vi kan hjälpa er med det som fortfarande saknas i er tro. Vi ber att vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus ska låta det bli möjligt för oss att resa till er. Vi ber också att Herren Jesus ska låta er kärlek till varandra och till alla människor bli stark och överflödande, precis som vår kärlek till er. Ja, vi ber att Herren Jesus ska styrka er och göra er fria från synd, så att ni är värdiga att stå inför vår Gud och Far, den dag vår Herre Jesus kommer med alla som tillhör honom.
Första Thessalonikerbrevet 3:1-13 Karl XII 1873 (SK73)
Derföre kundom vi icke länger hafvat fördrag; och oss syntes, att vi uti Athen allena skulle qvare blifva; Och hafve sändt Timotheum, vår broder, och Guds tjenare, och vår hjelpare i Evangelio Christi, till att styrka och trösta eder i edra tro; På det ingen skulle låta vika sig uti denna bedröfvelse; ty I veten, att vi ärom dertill satte. Ty när vi vorom när eder, sade vi eder det tillförene, att vi måste lida bedröfvelse; såsom ock skedt är, och I veten. Derföre kunde jag ock icke länger hafvat fördrag, utan sände åstad; på det jag skulle förfara edra tro, att tilläfventyrs frestaren icke hade försökt eder, och vårt arbete hade då fåfängt vordit. Men nu nyliga, sedan Timotheus kommen var till oss ifrån eder, och underviste oss edra tro och kärlek; och att I alltid tänken på oss till det bästa, och åstunden att se oss, såsom ock vi eder; Vordom vi, käre bröder, hugsvalade på eder, uti all vår bedröfvelse och nöd, genom edra tro. Ty vi lefve nu, efter I stån i Herranom. Hvad tack kunne vi Gudi säga för eder, för all den glädje som vi hafve af eder, för vår Gud? Vi bedje dag och natt ganska mycket, I att vi mågom se edart ansigte, och uppfylla det i edra tro fattas. Men Gud sjelfver, och vår Fader, och vår Herre Jesus Christus, skicke vår väg till eder. Men Herren föröke eder, och låte kärleken öfverflöda inbördes och till hvar man; såsom ock vi äre till eder: Att edor hjerta måga styrkt och ostraffelig blifva, i helighet, för Gudi och vårom Fader, uti vårs Herras Jesu Christi tillkommelse, med all hans helgon.
Första Thessalonikerbrevet 3:1-13 Svenska 1917 (SVEN)
Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten, och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro, så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda. Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstå lidanden. Så har nu ock skett, det veten I. Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att vårt arbete skulle bliva utan frukt. Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter att se oss, likasom vi längta efter eder, nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande. Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren. Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud? Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro. Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder. Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder, så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.
Första Thessalonikerbrevet 3:1-13 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss för att stanna ensamma kvar i Aten och sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron så att ingen vacklar under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant. Redan när vi var hos er sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet. Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, sände bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves? Men nu har Timoteus kommit tillbaka från er med goda nyheter om er tro och kärlek. Han har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden. Nu lever vi, när ni står fasta i Herren. Hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? Natt och dag ber vi med stor iver om att få se era ansikten och hjälpa er med det som brister i er tro. Må vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er. Och må Herren låta er växa och överflöda i kärleken till varandra och till alla, liksom vi i vår kärlek till er. Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.
Första Thessalonikerbrevet 3:1-13 nuBibeln (NUB)
När vi inte kunde stå ut längre, beslöt vi oss därför att själva stanna kvar i Athen och skicka vår bror Timotheos, Guds medarbetare som sprider evangeliet om Kristus. Han skulle styrka och uppmuntra er tro, så att ingen vacklar under dessa svårigheter. De ingår i vad som ligger framför oss, det visste ni redan. Medan vi fortfarande var kvar hos er, sa vi till er att vi kommer att få lida, och så har det också blivit, som ni vet. När jag inte längre kunde stå ut, skickade jag därför Timotheos för att ta reda på hur det var med er tro. Jag var rädd att frestaren kunde ha lockat er, så att vårt arbete hade varit förgäves. Men nu har Timotheos just återvänt med de goda nyheterna om er tro och kärlek, och han har berättat att ni minns oss med glädje och längtar lika mycket efter oss som vi längtar efter er. Syskon, ni har med er tro gett oss nytt mod i alla våra svårigheter och lidanden här. Nu kan vi leva upp igen, när ni står fasta i Herren. Vi kan inte nog tacka Gud för er, för den glädje ni har gett oss inför vår Gud! Dag och natt ber vi nu ivrigt till Gud att vi ska få träffa er igen, så att vi kan hjälpa er med det som fortfarande saknas i er tro. Måtte vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus låta det bli möjligt för oss att resa till er. Måtte Herren också låta er kärlek till varandra och till alla människor bli stark och överflödande, precis som vår kärlek till er, så att ni alltmer styrkas i era hjärtan och kan stå klanderfria och heliga inför vår Gud och Fader, den dag då vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.
Första Thessalonikerbrevet 3:1-13 Svenska Kärnbibeln (SKB)
När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss [Paulus och Silas] för att stanna ensamma kvar i Aten och skickade Timoteus, vår broder och Guds medarbetare för evangeliet (de goda nyheterna) om den Smorde (Messias, Kristus) [till er i Thessalonike], för att styrka (ge stabilitet) och uppmuntra er i er tro så att ingen vacklar (svajar fram och tillbaka) under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant. Redan när vi var hos er sa vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått, som ni vet. Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, skickade bud [genom att sända Timoteus till er] för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves? [Paulus omsorg för församlingarna i Makedonien gjorde att Timoteus skickades tillbaka till Thessalonike. Senare reser även Silas till Filippi. Både Timoteus och Silas återförenas så småningom med Paulus i Korint, som är hans nästa stopp efter Aten, se Apg 18:1-5.] Men just nu har Timoteus kommit tillbaka från [sitt besök hos] er med goda nyheter om er tro [som står fast] och er kärlek [som är osjälvisk och utgivande]. [Paulus blir överväldigad av de goda rapporterna som Timoteus har med sig och skriver detta brev på en gång, se Apg 18:5.] Timoteus har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, syskon (bröder och systrar i tron), mitt i alla våra svårigheter och lidanden. Nu lever vi [igen], om ni står fasta i Herren. För hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? Natt och dag bönfaller vi intensivt (till det yttersta, mer än vanligt) om att få se era ansikten och hjälpa er med (fullborda, binda samman) det som saknas i er tro [så den fortsätter att fördjupas]. [Ordet för bönfaller är deomai som är ett starkt ord som uttrycker en bön för ett stort behov. Uttrycket ”natt och dag” innebär inte en oavbruten bön, utan att vid varje tillfälle de bad, både natt och dag, fanns dessa två specifika böneämnen med. Timoteus nämner tro och kärlek i vers 6, men inte hopp. Hoppet om att Jesus ska komma tillbaka kan vara en av de saker som Paulus vill fortsätta att undervisa de troende i Thessalonike om. Det är också ett ämne han tar upp i fortsättningen på detta brev.] [Paulus bön i vers 11-13 är en enda mening i grekiskan. Den beskriver nu mer detaljerat med fler ord bönen i vers 10.] Må vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er. Må Herren låta er växa och överflöda i kärleken [som är osjälvisk och utgivande] till varandra och till alla, liksom vi i vår kärlek till er, så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga [kan syfta på änglar eller troende].
Första Thessalonikerbrevet 3:1-13 Bibel 2000 (B2000)
När vi därför inte stod ut längre beslöt vi att själva stanna kvar i Athen och skicka vår broder Timotheos, Guds medhjälpare vid förkunnandet av evangeliet om Kristus. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron så att ingen vacklade under alla dessa påfrestningar. De hör till vår lott, det vet ni själva. Redan när vi var hos er förutsade vi att vi skulle få lida, och så har det också gått, som ni vet. När jag inte stod ut längre skickade jag därför honom för att få veta hur det var med er tro. Frestaren kunde ju ha frestat er, så att all vår möda hade varit förspilld. Men nu har Timotheos kommit tillbaka med goda nyheter om er tro och kärlek, och han har berättat att ni alltid tänker på oss med glädje och längtar lika mycket efter oss som vi efter er. Därför har ni, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden gett oss nytt mod med er tro: nu lever vi, när ni står fasta i Herren. Hur skall vi tillräckligt kunna tacka Gud för er, för all den glädje över er som vi känner inför vår Gud, när vi dag och natt bönfaller honom om att få återse er för att rätta till bristerna i er tro? Måtte vår Gud och fader själv och vår herre Jesus hålla vägen till er öppen för oss. Och måtte Herren låta er kärlek till varandra och till alla människor bli rik och överflödande som vår kärlek till er, så att ni blir styrkta i era hjärtan och kan stå oförvitliga och heliga inför vår Gud och fader, när vår herre Jesus kommer med alla sina heliga.