Psaltaren 39

39
Psalm 39
En vädjan om Guds nåd – livet är så kort
1För körledaren, till Jedutun#39:1 Jedutun var en av Davids musiker, se 1 Krön 16:41.. En psalm av David.
2Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt
och hålla min tunga från synd,
sätta ett lås för min mun,
så länge de gudlösa finns i min närhet.”
3Men när jag blev tyst och stum
och inte ens kunde säga det som var gott,#39:3 Grundtextens innebörd är osäker.
ökade ångesten bara inom mig.
4Mitt hjärta brände inom mig,
och ju mer jag grubblade,
desto mer brände elden.
Jag måste tala:
5Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut
och hur få mina dagar är,
låt mig förstå min egen förgänglighet.
6Du har gett mig en handfull dagar,
hela min livstid är ingenting för dig.
En människas liv är bara en vindfläkt. Séla
7Som en skugga går människan omkring,
hastar hit och dit för ingenting,
samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.
8Herre, vad har jag då att hoppas på?
Mitt hopp står till dig.
9Befria mig från alla mina synder,
låt mig inte bli hånad av dårar!#39:9 Eller: …låt mig inte bli hånad som en dåre.
10Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,
för det är du som gjort detta.
11Ta bort din plåga från mig,
för jag går under av slagen från din hand.
12När du tuktar en människa för hennes synd,
gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.
Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla
13Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!
Var inte döv för min gråt.
Jag är en gäst hos dig
och en främling, som mina förfäder.
14Vänd bort din blick från mig,
så att jag får glädjas innan jag går bort
och inte längre finns till.”

Nu markerat:

Psaltaren 39: NUB

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in

YouVersion använder cookies för att anpassa din upplevelse. Genom att använda vår webbplats accepterar du vår användning av cookies enligt beskrivningen i vår Integritetspolicy