Markus 6:45-52

Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg till Betsaida på andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket kom därifrån. Och sedan han fått iväg folket, gick han upp på ett berg för att be. När det blev kväll var båten mitt ute på sjön. Jesus, som var ensam kvar på land, såg hur de slet vid årorna eftersom de hade motvind. Strax innan det började ljusna kom Jesus till sina lärjungar, gående mot dem på vattnet, och skulle gå förbi dem. Men när de såg honom gå på vattnet skrek de till av rädsla, för de trodde det var ett spöke. Alla såg de honom och blev förskräckta. Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.” Sedan steg han i båten till dem, och i samma stund lade sig vinden. De var alldeles häpna. De hade ännu inte fattat det där med bröden heller. Deras hjärtan var förstockade.