PSALMERNAS BOK 22

22
1 En psalm av David. För körledaren.
Till ”Gryningens hind”.
2Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
Jag stönar och klagar, men min hjälp är fjärran.
3Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
om natten, men jag får ingen ro.
4Men du är helig
och tronar över Israels lovsånger.
5Våra fäder förtröstade på dig,
de förtröstade och du räddade dem.
6De ropade till dig och frälstes,
de förtröstade på dig och blev inte besvikna.
7Men jag är en mask och inte en människa,
vanärad av människor och föraktad av folk.
8Alla som ser mig hånskrattar åt mig,
de grimaserar och skakar på huvudet:
9”Anförtro dig åt Herren!
Låt Herren befria och rädda honom,
för Herren älskar ju honom!”
10Ändå var det du som förlöste mig,
du tryggade mig vid min mors bröst.
11På dig blev jag kastad från födseln,
du är min Gud från moderlivet.
12Var mig nära, för nöd står för dörren
och det finns ingen som hjälper.
13Mängder av tjurar omringar mig,
kraftiga oxar från Bashan omger mig.
14Likt ett rovgirigt och rytande lejon
spärrar de upp gapet mot mig.
15Mitt liv hälls ut som vatten
och alla mina ben är ur led.
Mitt hjärta är som vax, det smälter inom mig.
16Min kraft är uttorkad som en lerskärva,
min tunga fastklibbad i munnen.
Du lägger mig i dödsmullen.
17Hundar kretsar runt mig,
en ondskans hop omger mig.
De genomborrar mina händer och fötter.
18Jag kan räkna alla mina ben.
De stirrar intensivt på mig.
19Mina plagg delar de upp mellan sig,
de kastar lott om mina kläder.
20Men du, Herre, kom mig nära.
Min hjälp, skynda att bistå mig!
21Rädda mitt liv från svärdet,
mitt enda liv från hundarnas makt.
22Fräls mig från lejonets gap,
från vilda tjurars horn.
Du svarade mig!
23Jag ska proklamera ditt namn
för mina bröder,
jag ska prisa dig i församlingens mitt.
24Ni som fruktar Jahve, prisa honom!
Alla Jakobs ättlingar, upphöj honom!
Alla Israels ättlingar, visa honom vördnad!
25För han varken föraktade eller avskydde
den utsatte i hans nöd.
Herren dolde inte sitt ansikte för honom
utan lyssnade när han ropade till honom.
26Du är min lovsångs källa
i den stora församlingen.
Jag vill hålla mina löften
inför dem som fruktar dig.
27De fattiga ska äta och bli mätta.
De som söker Herren ska prisa honom.
Era hjärtan ska leva för evigt.
28Hela jordens vidd ska minnas
och vända om till Herren.
Alla folk och släkten ska falla ner inför dig.
29För kungamakten tillhör Herren,
han regerar över folken.
30Alla välbärgade på jorden
ska inta måltid och böja sig ner.
Alla som är på väg att bli mull
och som står vid livets slut
ska knäböja inför honom.
31De efterkommande ska tjäna honom,
kommande släkten ska få höra om Herren.
32För ett framtida folk ska de komma
och proklamera hans rättfärdighet
- att han har gjort det!

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in

YouVersion använder cookies för att anpassa din upplevelse. Genom att använda vår webbplats accepterar du vår användning av cookies enligt beskrivningen i vår Integritetspolicy