MARKUSEVANGELIET 6
6
Jesus föraktas i Nasaret
1Jesus gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. 2När det blev sabbat undervisade han i synagogan, och många som hörde honom häpnade och sa: ˮVar har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått? Och vilka mäktiga gärningar från hans händer! 3Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?ˮ Och de tog anstöt av honom. 4Men Jesus sa till dem: ˮEn profet är föraktad endast i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj.ˮ 5Han kunde inte göra någon kraftgärning där, förutom att lägga händerna på några sjuka och bota dem. 6Och han förundrade sig över deras otro.
Jesus sänder ut de tolv Apostlarna
Jesus gick omkring i byarna där i trakten och undervisade. 7Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem auktoritet över de orena andarna. 8Han förbjöd dem att ta med sig något annat på vägen än en stav, inget bröd, ingen väska och inga pengar i bältet. 9Sandaler fick de ha, men inte dubbla långskjortor. 10Han sa också: ˮNär ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. 11Och då man någonstans inte välkomnar er eller lyssnar på er, gå därifrån och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem.ˮ 12De gick ut och förkunnade att folket skulle omvända sig. 13Och de kastade ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.
Johannes Döparens död
14Kung Herodes fick höra om detta, för Jesu namn hade blivit känt. Några sa att Johannes Döparen hade stått upp från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom. 15Men andra sa att han var Elia, och andra sa att han var en profet, som någon av profeterna. 16När Herodes hörde detta sa han: ˮDet är Johannes som har uppstått, han som jag halshögg.ˮ 17Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och fängsla honom på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru. Henne hade Herodes gift sig med, 18men Johannes hade sagt till honom: ˮDet är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru.ˮ 19Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte 20eftersom Herodes var rädd för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. Och när han hörde Johannes blev han ofta rådvill, men lyssnade ändå på honom.
21Men en passande dag dök upp för Herodias när Herodes firade sin födelsedag med en festmåltid för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen. 22Då kom Herodias dotter in och dansade. Och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sa till flickan: ˮBe mig om vad du vill, och du ska få det.ˮ 23Han lovade henne och svor: ˮAllt vad du ber om ska jag ge dig, upp till halva mitt rike.ˮ 24Då gick hon ut och frågade sin mor: ˮVad ska jag be om?ˮ Hon svarade: ˮJohannes Döparens huvud.ˮ 25Flickan skyndade in till kungen och bad: ˮJag vill att du genast ger mig på ett fat Johannes Döparens huvud.ˮ 26Kungen blev mycket bedrövad, men för löftets och gästernas skull ville han inte förvägra henne. 27Omedelbart sände han därför iväg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Han gick och halshögg Johannes i fängelset 28och bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, som gav det åt sin mamma. 29När Johannes lärjungar fick höra det kom de och tog hans döda kropp och lade den i en grav.
Mat åt fem tusen män
30Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och undervisat om. 31Han sa till dem: ˮKom, vi far privat till en öde plats så ni får vila er lite.” För det var så mycket folk i rörelse där att de inte ens fick tid att äta. 32Och endast de for iväg i båten till en öde plats. 33Men det upptäcktes att de for och många kände igen dem. Och från alla städerna skyndade de dit till fots och kom före dem. 34När Jesus steg i land fick han se en stor folkskara. Han greps av medlidande med dem eftersom de var som får utan herde. Och han gav dem rikligt med undervisning.
35När det hade blivit sent kom hans lärjungar till honom och sa: ˮPlatsen här är så ödslig och timmen är sen. 36Sänd iväg dem så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta.ˮ 37Men han svarade: ˮGe ni dem att äta.ˮ De frågade honom: ˮSka vi gå och köpa bröd för tvåhundra dagslöner och ge dem att äta?ˮ 38Han sa: ˮGå och se efter hur många bröd ni har.ˮ De tog reda på det och sa: ˮFem bröd och två fiskar.ˮ 39Då befallde han att alla skulle sätta sig ner i det gröna gräset i grupper. 40De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. 41Och Jesus tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och bad välsignelsebönen. Och han bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle dela ut åt folket. Han delade också ut de två fiskarna så att alla fick. 42Alla åt och blev mätta. 43Och man samlade ihop tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. 44Det var fem tusen män som hade ätit av bröden.
Jesus går på vattnet
45Omedelbart därefter sa Jesus bestämt åt sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra sidan, medan han sände iväg folket. 46Och när han hade tagit avsked av dem gick han upp på berget för att be. 47När kvällen kom var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. 48Han såg hur de led vid årorna, för vinden låg emot dem. Strax före gryningen kom han till dem gående på sjön och tänkte gå förbi dem. 49När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var en vålnad, och de skrek. 50För alla såg honom och blev förskräckta. Men genast sa han till dem: ˮLugna er, det är jag. Var inte rädda.ˮ 51Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad, 52för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var tillslutna.
Jesus botar sjuka i Gennesaret
53De for över sjön och kom till Gennesaret och lade till där. 54När de steg ur båten kände folk genast igen honom. 55Man skyndade ut i hela trakten och bar de sjuka på bäddar dit där de hörde att han var. 56Och vart Jesus än kom, i byar, städer eller gårdar, så lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska.
Nu markerat:
MARKUSEVANGELIET 6: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel