MARKUSEVANGELIET 5
5
Den besatte och svinhjorden
1De kom över till gerasenernas område på andra sidan sjön. 2När Jesus steg ur båten kom genast en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande i sig 3och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom ens med kedjor längre. 4Ofta hade han bundits med fotbojor och kedjor men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen kunde rå på honom. 5Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och skar sig med stenar. 6När han på avstånd fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom 7och skrek så högt han kunde: ˮVad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Svär vid Gud att du inte tänker tortera mig!ˮ 8Jesus hade nämligen just befallt honom: ˮFar ut ur mannen, du orena ande!ˮ 9Och Jesus frågade honom: ˮVad är ditt namn?ˮ Mannen svarade: ˮMitt namn är Legion, för vi är många.ˮ 10Och han vädjade enträget till Jesus att inte sända iväg dem från området.
11Nu fanns där vid bergssluttningen en stor svinhjord som gick och betade. 12Demonerna vädjade: ˮSänd iväg oss till svinen så kan vi fara in i dem.ˮ 13Han gav dem tillåtelse. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön. Omkring två tusen svin drunknade i sjön. 14Svinvaktarna sprang iväg och berättade detta i staden och ute på landsbygden. Och folk gick för att se vad som hade hänt. 15De kom till Jesus och såg den besatte som haft ʼlegionenʼ sitta där, klädd och vid sina sinnen. De blev rädda. 16Och ögonvittnen berättade för dem vad som hade hänt med den besatte och med svinen. 17Då bad man Jesus att lämna deras område.
18När han steg i båten bad mannen som hade varit besatt att få följa med honom. 19Jesus nekade honom det, istället sa han: ˮGå hem till de dina och berätta för dem om allt det som Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig.ˮ 20Han gick iväg och började berätta i hela Dekapolis om allt vad Jesus hade gjort med honom, och alla häpnade.
Synagogföreståndarens dotter.
Kvinnan med blödningar
21När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom där vid sjön. 22En synagogföreståndare vid namn Jairos kom dit. Då han såg Jesus föll han ner vid hans fötter 23och bad honom enträget: ˮMin dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne så att hon räddas och får leva.ˮ 24Och Jesus gick med honom.
Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 25Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. 26Hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde men inget hade hjälpt. Det hade bara blivit sämre. 27Hon hade hört om Jesus och kom nu bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel, 28för hon tänkte: ʼOm jag bara rör vid hans kläder så blir jag frisk.ʼ 29Omedelbart upphörde hennes blödningar och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga. 30Och så fort Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i folkskaran och frågade: ˮVem rörde vid mina kläder?ˮ 31Hans lärjungar sa till honom: ˮDu ser hur folket tränger sig på dig, och du frågar vem som rörde vid dig?ˮ 32Han såg sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta. 33Kvinnan skakade av rädsla, för hon visste vad som hade hänt med henne och hon kom och föll ner för honom och berättade hela sanningen. 34Då sa han till henne: ˮMin dotter, din tro har botat dig. Gå i fred och var helad från din plåga.ˮ
35Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sa: ˮDin dotter är död. Varför fortsätta besvära Läraren?ˮ 36Men Jesus hörde deras ord och sa till föreståndaren: ˮVar inte rädd, tro endast.ˮ 37Och han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes. 38Och när de kom till föreståndarens hus såg han ett enda virrvarr och människor som högljutt grät och jämrade sig. 39Han gick in och sa till dem: ˮVarför gapar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.ˮ 40Då skrattade de åt honom. Men han körde ut alla, tog med sig barnets far och mor och sina egna lärjungar och gick in där barnet låg. 41Han tog hennes hand och sa till henne: ˮTalita koum.ˮ Det betyder: ʼLilla flicka, jag säger dig, res dig upp.ʼ 42Genast reste sig flickan och började gå omkring, för hon var tolv år. Och de blev utom sig av häpnad. 43Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta detta, och sa till dem att ge henne något att äta.
Nu markerat:
MARKUSEVANGELIET 5: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel