MARKUSEVANGELIET 12
12
Liknelsen om de onda vinodlarna
1Jesus började sedan tala till dem i liknelser: ˮEn man anlade en vingård. Han satte stängsel kring den, grävde en grop för vinfatet och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort. 2När tiden var inne sände han en slav till vinodlarna för att hämta en del av vingårdens frukt. 3Men de tog fast honom, misshandlade honom och sände iväg honom tomhänt. 4Då sände han en annan slav till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade. 5Och han sände ännu en och honom dödade de. Likaså med många andra. En del misshandlade de, andra dödade de.
6Ännu en hade han, en älskad son. Honom sände han slutligen till dem. Han tänkte: ʼDe kommer att respektera min son.ʼ 7Men vinodlarna sa till varandra: ʼDet är arvtagaren, kom, vi dödar honom, och arvet blir vårt.ʼ 8Och de grep tag i honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården. 9Vad gör nu vingårdens herre? Han ska komma och döda vinodlarna och ge vingården till andra. 10Har ni inte läst detta Skriftord: Den sten som byggarna förkastade har blivit en hörnsten. 11Så har Herren gjort, och det är underbart att bevittna.ˮ 12De hade velat gripa honom eftersom de förstod att liknelsen var riktad mot dem. Men de vågade inte för folket. Och de lämnade honom och gick sin väg.
Frågan om skatt till kejsaren
13Sedan sände de till honom några fariseer och anhängare till Herodes för att fånga honom genom något ord. 14De kom till honom och sa: ˮLärare, vi vet att du är sanningsenlig. Du låter dig inte påverkas av någon och är opartisk gentemot alla människor och undervisar sant om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren, eller inte? Ska vi betala eller inte?ˮ 15Men han genomskådade deras hyckleri och sa: ˮVarför sätter ni mig på prov? Ge mig en denar så jag får se.ˮ 16De räckte fram ett, och han frågade dem: ˮVems bild och inskrift är på detta?ˮ De svarade: ˮKejsarens.ˮ 17Då sa Jesus: ˮGe kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.ˮ Och de häpnade över honom.
Frågan om uppståndelsen
18Några saddukeer kom till honom - dessa hävdar att det inte finns någon uppståndelse - och de frågade honom: 19ˮLärare, Mose har föreskrivit att om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då ska han gifta sig med henne och skaffa barn åt sin bror. 20Nu fanns där sju bröder. Den förste gifte sig, och dog utan några barn. 21Den andre gifte sig med henne, också han dog barnlös. Så även den tredje. 22Ingen av de sju lämnade barn efter sig. Sist av alla dog kvinnan. 23Vid uppståndelsen då de uppstår, vems hustru blir hon? För alla sju var ju gifta med henne.ˮ 24Jesus sa till dem: ˮHar ni inte kommit vilse eftersom ni varken förstår Skrifterna eller Guds makt? 25När de döda uppstår gifter de sig inte eller blir bortgifta, utan de är som änglarna i himlen. 26Men att de döda står upp, har ni inte läst där i Moseboken om törnbusken, hur Gud sa till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 27Han är inte de dödas Gud, utan de levandes. Ni är alldeles vilse.ˮ
Det förnämsta budet
28En av de skriftlärda som lyssnade när de diskuterade insåg att han svarade dem väl. Han gick fram och frågade Jesus: ˮVilket är det förnämsta av alla buden?ˮ 29Han svarade: ˮDet förnämsta är detta: Lyssna, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. 30Älska Herren din Gud med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd och med hela din kraft. 31Därnäst kommer: Älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.ˮ 32Den skriftlärde sa: ˮDu har rätt, Lärare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33Och att älska honom med hela sitt hjärta och med hela sitt förstånd och med hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.ˮ 34När Jesus hörde att mannen svarade förståndigt sa han till honom: ˮDu är inte långt från Guds rike.ˮ Sedan vågade ingen fråga honom längre.
Frågan om Davids son
35Då Jesus undervisade i templet frågade han: ˮHur kan de skriftlärda säga att Kristus är Davids son? 36David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter. 37David själv kallar honom Herre. Hur kan då Kristus vara Davids son?ˮ Allt folket lyssnade gärna på honom.
Varning för de skriftlärda
38I sin undervisning sa han: ˮAkta er för de skriftlärda! De går gärna omkring i långa mantlar och vill bli hälsade på torgen 39och sitta främst i synagogorna och få hedersplatserna vid festmåltiderna. 40De äter änkorna ur husen, och ber långa böner för att uppmärksammas. De ska få en så mycket hårdare dom.ˮ
Änkans gåva
41Jesus satte sig mitt emot offerboxen och såg på när folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42Och det kom en fattig änka som lade i två små kopparmynt, av minsta värde. 43Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ˮDet jag säger till er är sant: Denna fattiga änka lade i mer än alla andra som lade något i offerboxen. 44För alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.ˮ
Nu markerat:
MARKUSEVANGELIET 12: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel