LUKASEVANGELIET 17
17
Frestelser. Synd och förlåtelse
1Jesus sa till sina lärjungar: ˮDet måste komma frestelser till fall, men fördömelse över den genom vilken de kommer. 2Det vore bättre för honom att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet än att han får en av dessa små att falla. 3Var uppmärksamma. Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 4Om han än syndar mot dig sju gånger om dagen och återkommer till dig sju gånger och säger: ʼJag ångrar mig,ʼ så ska du förlåta honom.ˮ
Tro och tjänst
5Apostlarna sa till Herren: ˮGe oss mer tro.ˮ 6Herren svarade: ˮOm ni hade tro som ett senapskorn kunde ni säga till det här mullbärsträdet: ʼDra upp dig med rötterna och plantera dig i havet.ʼ Och det skulle lyda er.
7Anta att någon av er har en slav som plöjer eller vaktar boskap. Säger han då till honom när han kommer hem från marken: ʼKom genast och ta plats vid bordet.ʼ 8Säger han inte istället: ʼLaga till mat åt mig och gör dig redo att passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan kan du själv äta och dricka.ʼ 9Inte tackar han slaven för att denne gjorde vad som blev honom tillsagt. 10Så ska också ni säga när ni gjort allt som krävs av er: ʼVi är ovärdiga slavar och har bara gjort vår pliktʼ.ˮ
Tio leprasjuka botas
11På färden mot Jerusalem följde Jesus gränsen mellan Samarien och Galileen. 12När han var på väg in i en by mötte honom tio leprasjuka män. De stannade på avstånd 13och ropade: ˮJesus, Mästare, förbarma dig över oss!ˮ 14Då han såg dem sa han: ˮGå och visa er för prästerna.ˮ Och medan de var på väg dit blev de rena. 15När en av dem såg att han blivit botad återvände han och prisade Gud med hög röst. 16Han föll ner vid Jesu fötter och tackade honom. Och han var samarier. 17Jesus frågade honom: ˮBlev inte alla tio rena? Var är de nio? 18Har ingen återvänt för att prisa Gud utom den här främlingen?ˮ 19Och han sa till honom: ˮRes dig upp och gå. Din tro har frälst dig.ˮ
Guds rikes ankomst
20Tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma svarade Jesus: ˮGuds rike kommer inte så att det kan iakttas. 21Ingen ska kunna säga: ʼTitta, här är det,ʼ eller: ʼDär är det.ʼ För Guds rike är mitt ibland er.ˮ 22Till lärjungarna sa han: ˮDet ska komma dagar då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni ska inte få det. 23De ska säga till er: ʼTitta där!ʼ ʼTitta här!ʼ Men gå inte, följ dem inte. 24För liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen, så ska Människosonen visa sig på sin dag. 25Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.
26Som det var i Noas dagar så ska det vara i Människosonens dagar. 27Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla. 28Likadant under Lots dagar. De åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde. 29Men den dag då Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. 30Just så ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.
31Om någon den dagen är uppe på taket och har sina tillhörigheter i huset ska han inte gå ner och hämta dem. Inte heller ska den som är ute på åkern återvända hem. 32Tänk på Lots hustru. 33Den som försöker behålla sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv ska bevara det. 34Jag säger er: Den natten ska två män ligga i samma säng. Den ene ska tas med och den andre ska lämnas kvar. 35Två kvinnor ska mala tillsammans. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar.ˮ 37De frågade honom: ˮVar då, Herre?ˮ Han svarade dem: ˮGamarna samlas vid kroppen.ˮ
Nu markerat:
LUKASEVANGELIET 17: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel