FÖRSTA MOSEBOKEN 41
41
Josef tyder Faraos drömmar
1Två år senare hade farao en dröm: Han stod vid Nilen. 2Upp ur floden kom sju vackra och feta kor och började beta i vassen. 3Efter dem steg sju andra kor, fula och magra, upp ur floden. De ställde sig bredvid de andra korna på flodstranden. 4Och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade farao. 5Han somnade och drömde en andra gång: Sju ax, fylliga och fina, växte på samma strå. 6Efter dem sköt det upp sju andra ax, tunna och svedda av östanvinden. 7Och de sju tunna axen slukade de sju fylliga och fulla axen. Därefter vaknade farao och förstod att det var en dröm. 8På morgonen var han fylld av oro. Han kallade till sig Egyptens alla teckentydare och lärda män. Farao berättade sina drömmar för dem, men ingen kunde tyda dem åt honom.
9Då sa förste munskänken till farao: ”I dag måste jag påminna om mina försyndelser. 10En gång blev farao arg på sina tjänare och satte mig och förste bagaren i förvar hos befälhavaren för livvakterna. 11Vi båda drömde samma natt, drömmar med olika tydning. 12En ung hebré var med oss där, en slav hos befälhavaren för livvakterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han tydde dem för oss, varje dröm för sig. 13Och det blev så som han tydde. Jag fick tillbaka min ställning och den andre blev upphängd.”
14Då sände farao bud efter Josef. Snabbt hämtade man honom ur fängelsehålan. Han fick raka sig och byta kläder och kom sedan inför farao. 15Farao sa till Josef: ”Jag har haft en dröm, och ingen kan tyda den. Men jag har hört att du kan tyda drömmar som du får höra.” 16Josef svarade farao: ”Inte jag, men Gud kan ge farao ett positivt svar.” 17Då sa farao till Josef: ”Jag drömde att jag stod på Nilens strand. 18Sju kor, feta och vackra, kom upp ur floden och började beta i vassen. 19Efter dem kom det upp sju andra kor, klena, fula och magra. Jag har aldrig sett så fula kor i hela Egypten. 20Och de magra och fula korna åt upp de sju första, de feta. 21Men när de hade ätit dem kunde det inte märkas på dem. De var lika fula som förut. Sedan vaknade jag. 22I drömmen såg jag också sju ax, fylliga och vackra, växa på samma strå. 23Efter dem sköt det upp sju andra ax, torra, tunna och svedda av östanvinden. 24Och de tunna axen slukade de sju vackra. Detta berättade jag för teckentydarna, men ingen kunde förklara det för mig.”
25Då sa Josef till farao: ”Faraos drömmar har samma betydelse. Gud har visat farao vad han tänker göra. 26De sju vackra korna betyder sju år, och de sju vackra axen betyder sju år. Drömmarna har samma betydelse. 27De sju magra och fula korna som kom upp efter dem betyder sju år, så även de sju axen som var tomma och svedda av östanvinden. Det ska komma sju hungerår. 28Det är som jag sa till farao: Gud har visat farao vad han tänker göra. 29Det ska komma sju år med överflöd i hela Egypten. 30Sedan följer sju hungerår så att allt överflöd glöms bort i Egypten. Svälten ska förtära landet. 31Landets överflöd ska glömmas genom svälten som kommer, för den blir mycket svår. 32Att drömmen upprepades för farao betyder att det är bestämt av Gud. Han ska snart låta det ske. 33Därför bör farao nu utse en omdömesgill och klok man och sätta honom över Egypten. 34Farao behöver tillsätta förvaltare över landet som kräver in en femtedel av skördarna i Egypten under de sju överflödsåren. 35De ska samla in all mat under de kommande goda åren. Med faraos auktoritet ska de lagra säd i städerna under bevakning. 36Maten ska vara en reserv för landet under de sju hungerår som kommer över Egypten. Det ska förhindra att landet går under av svält.”
Josef styr i Egypten
37Farao och alla hans tjänare gillade förslaget. 38Och farao sa till sina tjänare: ”Finns det någon som har Guds Ande som denne man?” 39Och farao sa till Josef: ”Eftersom Gud informerat dig om allt detta, så finns ingen så omdömesgill och klok som du. 40Du ska styra mitt hus, och allt mitt folk ska lyda dina befallningar. Bara vad avser tronen ska jag vara större än dig.” 41Och farao sa till Josef: ”Se, jag sätter dig över hela Egypten.” 42Och farao tog av signetringen från sin hand och satte den på Josefs hand. Han klädde honom i fina linnekläder och hängde en guldkedja om halsen på honom. 43Han lät Josef köra vagnen närmast efter sin egen och de ropade ”Böj knä!” framför honom. Så satte farao honom över hela Egypten. 44Sedan sa farao till Josef: ”Jag är farao, men utan din tillåtelse ska ingen i Egypten lyfta hand eller fot.” 45Farao kallade Josef Safenat-Paneah. Och han gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. Sedan reste Josef omkring i Egypten.
46Josef var trettio år då han trädde inför farao, Egyptens kung. Han lämnade farao och reste över hela Egypten. 47Under de sju överflödsåren gav landet enorma skördar. 48Under dessa sju år lät Josef samla in alla livsmedel och lagra dem i städerna. I varje stad lagrade han grödor från fälten runt omkring. 49Så samlade Josef spannmål i en mängd som havets sand. Till sist slutade han föra register, för det kunde inte räknas.
50Innan hungeråren kom fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. 51Josef gav den förstfödde namnet Manasse, och sa: ”För Gud har låtit mig glömma allt mitt elände och hela min fars hus.” 52Den andre gav han namnet Efraim, och sa: ”För Gud har gjort mig fruktsam i landet där jag lider.”
53De sju överflödsåren i Egypten tog slut. 54Och de sju hungeråren som Josef förutsagt tog sin början. Det blev svält i alla länder, men i hela Egypten fanns det bröd. 55Då hela Egypten började hungra ropade folket till farao efter bröd. Han sa till dem: ”Gå till Josef och gör som han säger!” 56Svält bredde ut sig över hela jorden. Då öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Hungersnöden blev svår i Egypten. 57Hela världen kom till Josef i Egypten för att köpa säd, för svälten var svår överallt.
Nu markerat:
FÖRSTA MOSEBOKEN 41: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel