APOSTLAGÄRNINGARNA 16
16
Timotheos ansluter sig till Paulus och Silas
1Paulus kom även till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge vid namn Timotheos. Han var son till en troende judisk kvinna, och hans far var grek. 2Bröderna i Lystra och Ikonion talade väl om Timotheos. 3Paulus ville ha med honom på resan. Han tog och omskar honom på grund av judarna i de trakterna, för alla kände till att hans far var grek. 4När de reste genom städerna överlämnades de påbud som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt att de skulle iaktta. 5Så styrktes församlingarna i tron och växte i storlek för varje dag.
Paulus syn om en man från Makedonien
6Efter att den helige Ande hindrat dem från att tala ordet i Asien tog de vägen genom Frygien och Galatien. 7När de nådde Mysien försökte de bege sig till Bithynien, men det tillät inte Jesu Ande. 8Då begav de sig genom Mysien ner till Troas. 9På natten hade Paulus en syn. En man från Makedonien stod och vädjade till honom: ˮKom över till Makedonien och hjälp oss.ˮ 10Efter hans syn försökte vi genast ta oss till Makedonien, för vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem.
Lydias omvändelse
11Vi avseglade från Troas och for rakt mot Samothrake, och följande dag till Neapolis. 12Därifrån till Filippi vilken är en betydande stad i denna del av Makedonien och en romersk koloni. I den staden stannade vi några dagar. 13På sabbaten gick vi ut genom stadsporten till en flod där vi förväntade oss att det fanns ett böneställe. Där satte vi oss ner och började tala till de kvinnor som hade kommit dit. 14En kvinna hette Lydia, och hon hörde till de gudfruktiga. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Thyatira. Hon lyssnade och Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig av det som Paulus sa. 15När hon och alla i hennes hus hade blivit döpta vädjade hon: ˮOm ni anser att jag är en troende på Herren, så kom hem till mig och bo där.ˮ Hon bad oss ihärdigt.
Paulus och Silas i fängelse i Filippi
16Och det hände då vi var på väg till bönestället att vi mötte en slavflicka som med hjälp av en ande i sig förutsa framtiden. Hon inbringade sina ägare goda inkomster genom att spå. 17Hon följde Paulus och oss andra medan hon ropade: ˮDessa män är den högste Gudens tjänare och de förkunnar för er en väg till frälsning!ˮ 18Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev mycket irriterad och vände sig om och sa till anden: ˮJag befaller dig i Jesu Kristi namn att komma ut ur henne.ˮ Och i samma ögonblick kom den ut. 19När hennes ägare såg att allt hopp om inkomster gick om intet, grep de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför myndigheterna. 20De förde fram dem till domarna och sa: ˮDe här männen stör ordningen i vår stad, judar som de är. 21Och de förkunnar seder som är otillåtna för oss romerska medborgare att acceptera eller följa.ˮ 22Även folket angrep dem. Och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle bli slagna med käpp. 23Efter många utdelade slag kastades de i fängelse och fångvaktaren fick order att hålla dem i säkert förvar. 24Efter en sådan order kastade han dem längst in i fängelset och satte fast deras fötter i stocken.
25Men omkring midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud. De andra fångarna lyssnade. 26Plötsligt kom ett så kraftigt jordskalv att fängelset skakades i sina grundvalar. Samtidigt öppnades alla dörrar och allas bojor föll av. 27Fångvaktaren vaknade och såg att fängelsets dörrar stod öppna. Då drog han sitt svärd för att ta sitt liv eftersom han trodde att fångarna hade flytt. 28Men Paulus ropade högt: ˮGör dig inget illa, vi är alla här!ˮ 29Då begärde han facklor och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30Och efter att ha fört ut dem frågade han: ˮNi herrar, vad måste jag göra för att bli frälst?ˮ 31De svarade: ˮTro på Herren Jesus, så ska du och alla i ditt hus bli frälst.ˮ 32Och de talade Herrens ord till honom och alla i hans hus. 33Under samma nattimme tog fångvaktaren hand om dem och tvättade deras sår. Omedelbart därefter döptes han med alla de sina. 34Sedan förde han dem upp till sin bostad och satte fram mat åt dem. Han var överlycklig över att han och alla i hans hus hade kommit till tro på Gud.
35På morgonen sände domarna dit sina rättstjänare med orden: ”Frige männen.” 36Fångvaktaren framförde det till Paulus och sa: ˮDomarna har meddelat att ni ska friges. Ni kan därför lugnt gå iväg nu.ˮ 37Men Paulus svarade rättstjänarna: ˮDe har pryglat oss offentligt utan dom fast vi är romerska medborgare. Sedan kastade de oss i fängelse. Och nu tänker de i hemlighet kasta ut oss? Nej, tack! De får själva komma och föra ut oss.ˮ 38Rättstjänarna framförde detta till domarna. Och när de fick höra att de var romerska medborgare blev de rädda. 39De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden. 40När de hade lämnat fängelset gick de hem till Lydia. De träffade bröderna, gav dem förmaning och tröst och for sedan vidare.
Nu markerat:
APOSTLAGÄRNINGARNA 16: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel