FÖRSTA PETRUSBREVET 5

5
Uppmaningar till de äldste
1Jag som är medäldste och vittne till Kristi lidande och som ska få del av den härlighet som kommer att uppenbaras, uppmanar nu de äldste bland er: 2Var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, och inte girigt utan hängivet. 3Ni ska inte härska över dem ni fått ansvaret för, utan var föredömen för hjorden. 4Och när den högste Herden uppenbaras ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
5Och ni yngre män, underordna er de äldste. Och allesammans ska ni klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud är de högmodigas motståndare, men de ödmjuka skänker han nåd. 6Därför ska ni ödmjuka er under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er i rätt tid. 7Kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.
Vaksamhet
8Var sansade och vaksamma. Er fiende djävulen stryker omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. 9Gör motstånd mot honom, starka i tron. Ni vet att ert brödraskap här i världen fullbordar samma lidanden. 10Efter att ni en kort tid har lidit ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, fullända er, stödja och styrka er, och göra er orubbliga. 11Makten är hans i evighet. Amen.
Avslutande ord
12Genom Silvanus, som jag håller för en trofast broder, har jag i korthet skrivit för att trösta och förmana er, och för att intyga att detta är Guds sanna nåd som ni ska stå fasta i. 13Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Så gör även min son Markus. 14Hälsa varandra med kärlekens kyss. Fred till alla er som är i Kristus.

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in

YouVersion använder cookies för att anpassa din upplevelse. Genom att använda vår webbplats accepterar du vår användning av cookies enligt beskrivningen i vår Integritetspolicy