FÖRSTA KORINTHIERBREVET 14
14
Tungotal och profetia
1Eftersträva kärleken, men längta också efter Andens gåvor, och framför allt profetians gåva. 2För den som talar i tungor talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, men han talar hemligheter i Anden. 3Men den som profeterar talar till människor och förmedlar uppbyggelse, förmaning och tröst. 4Den som talar i tungor uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen. 5Jag skulle önska att ni alla talar i tungor, men hellre att ni profeterar. Den som profeterar är mer betydelsefull än den som talar i tungor, såvida han inte uttyder sina ord så att församlingen blir uppbyggd.
6Bröder, vad hjälper det er om jag kommer till er och talar i tungor, men inte ger er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? 7Likaså med livlösa ting som flöjt eller harpa som ger ljud ifrån sig. Hur ska man kunna uppfatta vad som spelas om det inte är skillnad på tonerna? 8Och om en trumpet ger ett otydligt ljud, vem gör sig då redo till strid? 9Likaså med er. Om ni inte brukar tungan till begripligt tal, hur ska man då kunna förstå vad ni säger? Då blir det bara prat i luften. 10Det finns ett okänt antal språk i världen, och inget är utan mening. 11Om jag inte förstår språket blir jag en främling för den som talar och han blir en främling för mig. 12Likaså med er. Eftersom ni ivrar efter Andens gåvor, längta efter att i överflöd få dem som uppbygger församlingen. 13Därför ska den som talar i tungor be om att kunna uttyda det. 14För om jag ber i tungor är det min ande som ber, men mitt förstånd bär ingen frukt. 15Vad innebär det? Att jag vill be med anden, och jag vill också be med mitt förstånd. Jag vill lovsjunga med anden, och jag vill också lovsjunga med mitt förstånd. 16Om du välsignar i Anden, hur ska då den som sitter på de olärdas plats kunna säga sitt ”Amen” till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17Visst är din tackbön god, men den andre blir inte uppbyggd. 18Jag tackar Gud att jag talar i tungor mer än någon av er. 19Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd till undervisning för andra, än tio tusen ord i tungor.
20Bröder, var inte barn till förståndet. Var istället som spädbarn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet. 21I lagen står det skrivet: Genom män med främmande språk och främmande läppar ska jag tala till detta folk, och inte ens då ska de lyssna till mig, säger Herren. 22Därför är tungotalen ett tecken inte för dem som tror, utan för de otroende. Men profetian är ett tecken inte för de otroende, utan för dem som tror. 23Om därför hela församlingen är samlad och alla talar i tungor, och några olärda eller otroende kommer in, ska de då inte säga att ni är galna? 24Men om alla profeterar och en otroende eller olärd kommer in, då blir han överbevisad och dömd av alla. 25Hans hjärtas hemligheter uppenbaras och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och utbrister att Gud verkligen är i er.
Allt ska ske med ordning
26Bröder, vad följer av detta? När ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal, uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27Om någon talar i tungor får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska ge uttydning. 28Men finns ingen som uttyder ska den som talar i tungor vara tyst i församlingen. Han kan tala till sig själv och till Gud. 29Låt två eller tre profeter tala och de övriga bedöma det som sägs. 30Men får någon annan som sitter där en uppenbarelse, ska den förste vara tyst. 31Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och tröstade. 32Och profeternas andar underordnar sig profeterna, 33för Gud är inte oordningens Gud utan harmonins.
Som i alla de heligas församlingar 34måste kvinnorna vara tysta i församlingarna. För det är inte tillåtet för dem att tala utan de måste underordna sig, som också lagen säger. 35Och vill de veta något ska de fråga sina män hemma, för det är skamligt för en kvinna att tala i församlingen. 36Eller var det från er som Guds ord gick ut? Eller var det bara till er det kom? 37Om någon menar sig vara profet eller andlig, ska han veta att det jag skriver till er är Herrens bud. 38Men den som inte erkänner detta är själv inte erkänd.
39Mina bröder, längta alltså efter att få profetera, och hindra inte tungotalet. 40Men låt allt ske anständigt och med ordning.
Nu markerat:
FÖRSTA KORINTHIERBREVET 14: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel