Andra Kungaboken 25

25
Sidkia bröt med kungen av Babylonien, 1och under hans nionde regeringsÄr, pÄ tionde dagen i tionde mÄnaden, kom den babyloniske kungen Nebukadnessar tÄgande mot Jerusalem med hela sin hÀr. Han inringade staden och kastade upp en vall omkring den. 2BelÀgringen varade Ànda till kung Sidkias elfte regeringsÄr. 3PÄ nionde dagen i fjÀrde mÄnaden, nÀr hungersnöden blivit sÄ svÄr att folket inte hade nÄgonting att Àta, 4inleddes stormningen av staden. Under natten lÀmnade kungen och alla soldaterna den omringade staden genom en port mellan de bÄda murarna invid den kungliga trÀdgÄrden. Han tog vÀgen mot Jordandalen, 5men den kaldeiska hÀren förföljde honom och hann upp honom i öknen vid Jeriko. DÄ övergav alla hans krigare honom och skingrades. 6Kaldeerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla. Denne rannsakade Sidkia 7och lÀt inför hans ögon avrÀtta hans söner. DÀrefter fick Sidkia ögonen utstuckna. Han slogs i bojor och fördes till Babylon.
Folket förs bort till Babylonien. Templet plundras
8PĂ„ sjunde dagen i femte mĂ„naden — det var i kung Nebukadnessars nittonde regeringsĂ„r i Babylonien — kom Nebusaradan, som var befĂ€lhavare för livgardet och en av den babyloniske kungens betrodda mĂ€n, till Jerusalem. 9Han brĂ€nde ner Herrens hus och kungens palats, ja, alla hus i Jerusalem, alla stormanshus, stack han i brand. 10Och de kaldeiska trupper som stod under hans befĂ€l rev ner murarna runt Jerusalem. 11De soldater som var kvar i staden och de som deserterat till den babyloniske kungen fördes bort av gardesbefĂ€lhavaren Nebusaradan, liksom de kvarvarande hantverkarna. 12Men av de fattigaste i landet lĂ€mnade han kvar nĂ„gra som skulle bruka vingĂ„rdar och Ă„krar.
13Kaldeerna slog sönder bronspelarna i Herrens hus, liksom stativen och Havet av brons som fanns dĂ€r, och förde bort bronsen till Babylonien. 14De tog ocksĂ„ grytorna, skovlarna, knivarna, pannorna och alla andra föremĂ„l av brons som anvĂ€nts i gudstjĂ€nsten. 15GardesbefĂ€lhavaren lade beslag pĂ„ Ă€mbaren och offerskĂ„larna, som var av guld eller silver alltigenom. 16TvĂ„ pelare, Havet, stativen som Salomo lĂ€t tillverka för Herrens hus — det gick inte att vĂ€ga bronsen i alla dessa föremĂ„l. 17De bĂ„da pelarna var 18 alnar höga och hade pelarhuvuden av brons som var tre alnar höga och omgavs av ett flĂ€tverk med granatĂ€pplen, allt av brons.
18GardesbefÀlhavaren grep översteprÀsten Seraja, prÀsten nÀrmast under honom, Sefanja, och de tre tröskelvÀktarna. 19Av dem som fanns i staden grep han den man vid hovet som var krigskommissarie, fem av kungens nÀrmaste mÀn i staden, stabschefens sekreterare, som skrev ut medborgarna till krigstjÀnst, samt 60 andra mÀn i staden. 20GardesbefÀlhavaren Nebusaradan grep dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. 21DÀr lÀt kungen avliva dem, i Rivla i Hamat. SÄ fördes Judas folk bort frÄn sitt land.
Gedalja stÄthÄllare i Juda
22Över dem som var kvar i landet, dem som den babyloniske kungen Nebukadnessar hade lĂ„tit stanna, satte han som stĂ„thĂ„llare Gedalja, son till Achikam, son till Shafan. 23NĂ€r officerarna och deras soldater fick höra att den babyloniske kungen hade gjort Gedalja till stĂ„thĂ„llare sökte de sig till denne i Mispa. Det var Ismael, Netanjas son, Jochanan, Kareachs son, Seraja, Tanchumets son, frĂ„n Netofa och Jaasanja, son till en man frĂ„n Maaka, dessa och deras mĂ€n.
24Gedalja gav dem dÄ alla sitt ord pÄ att de utan fruktan kunde underkasta sig kaldeerna. »Stanna hÀr i landet och tjÀna den babyloniske kungen, sÄ gÄr det er vÀl«, sade han. 25Men i den sjunde mÄnaden kom en man av kunglig börd, Ismael, son till Netanja, son till Elishama, med tio man till Mispa. DÀr slog de ihjÀl Gedalja och de judeer och kaldeer som var hos honom. 26Hela folket, unga sÄvÀl som gamla, gav sig dÄ tillsammans med officerarna i vÀg till Egypten, ty de var rÀdda för kaldeerna.
Jojakin benÄdas
27Under det trettiosjunde Äret som Judas kung Jojakin var i fÄngenskap, pÄ tjugosjunde dagen i tolfte mÄnaden, blev han benÄdad av den babyloniske kungen Evil Merodak, samma Är som denne blev kung. Han slÀppte ut honom ur fÀngelset 28och behandlade honom vÀnligt; han gav honom den förnÀmsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. 29Jojakin fick lÀgga av sin fÄngdrÀkt, och sedan Ät han alltid vid kungens bord, sÄ lÀnge han levde. 30Det han behövde för sitt uppehÀlle fick han regelbundet av kungen, en viss tilldelning för varje dag, sÄ lÀnge han levde.

MĂ€rk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade pÄ alla dina enheter? Registrera dig eller logga in

YouVersion anvÀnder cookies för att anpassa din upplevelse. Genom att anvÀnda vÄr webbplats accepterar du vÄr anvÀndning av cookies enligt beskrivningen i vÄr Integritetspolicy