Ordspråksboken 9:1-18

Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sina sju pelare. Hon har ställt till med slakt, blandat vinet och dukat bordet. Hon har sänt ut sina tjänsteflickor att ropa från höjderna i staden: »Du som är okunnig — kom!« Till de oförståndiga säger hon: »Kom! Ät mitt bröd och drick vinet jag har blandat. Överge enfalden så får ni leva, följ förståndets väg.« Den som tillrättavisar en hädare blir skymfad, den som klandrar en syndare möter hån. Klandra inte hädaren, då hatar han dig — klandra den vise, då älskar han dig. Ge åt den vise, så blir han ännu visare, undervisa den rättfärdige, så blir han klokare. Att frukta Herren är början till vishet, att känna den Helige är insikt. Genom mig når du hög ålder och får ett långt liv. Är du vis blir din vishet dig till nytta, hädar du går det ut över dig själv. Dårskapen är en rastlös kvinna, lättsinnig, utan allt vett. Hon sitter vid dörren till sitt hus, hon tronar högt uppe i staden och ropar till dem som kommer förbi, som går sin väg rakt fram: »Du som är okunnig — kom!« Till den oförståndige säger hon: »Stulet vatten smakar gott, bröd i lönndom är läckert.« Han vet inte att där är skuggornas boning, att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.