Ordspråksboken 9:1-18 - Compare All Versions

Dela

Visheten har byggt sig ett hus. Hon har huggit ut sina sju pelare. Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin och dukat sitt bord. Hon har sänt ut sina tjänsteflickor, hon ropar från stadens översta höjder: "Den som är okunnig må vända sig hit!" Till den som saknar förstånd säger hon: "Kom och ät av mitt bröd och drick av vinet som jag har blandat. Överge oförståndet, så får ni leva, och gå fram på förståndets väg. Den som tillrättavisar en bespottare får ta emot smälek, den som förmanar en ogudaktig blir hånad. Förmana inte en bespottare, han kommer endast att hata dig. Förmana den som är vis, han kommer att älska dig. Ge åt den vise och han blir ännu visare. Undervisa den rättfärdige och han lär sig mera. Att frukta HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd. Ty genom mig skall dina dagar bli många och dina levnadsår förökas. Om du är vis, är din vishet dig till nytta, är du en bespottare, får du själv lida för det." Dårskapen är en rastlös kvinna, okunnig och utan förstånd. Hon sitter vid ingången till sitt hus, på en stol högt uppe i staden. Hon ropar till dem som färdas på vägen, till dem som går sin väg rakt fram: "Alla okunniga kan vända sig hit." Till den utan förstånd säger hon: "Stulet vatten är sött, bröd man äter i hemlighet smakar ljuvligt." Han vet inte att de döda är där, att hennes gäster är i dödsrikets djup.

Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare; Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord; Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats: Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon: Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker; Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg. Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad. Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig. Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom. Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är; Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda. Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena. Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk; Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom; Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom: Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon: Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt. Men han vet icke, att der äro de döde, och hennes gäster uti djupa helvetet.

Visheten har byggt sig ett hus,  hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.  Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin,  hon har jämväl dukat sitt bord  Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning  uppe på stadens översta höjder:  »Den som är fåkunnig, han komme hit.»  Ja, till den oförståndige säger hon så:  »Kommen och äten av mitt bröd,  och dricken av vinet som jag har blandat.  Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva,  och gån fram på förståndets väg.  (Den som varnar en bespottare, han får skam igen,  och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.Matt. 7,  Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig;  tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.  Giv åt den vise, så bliver han ännu visare;  undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.Matt. 13,  HERRENS fruktan är vishetens begynnelse,  och att känna den Helige är förstånd.)Job 28,  Ty genom mig skola dina dagar bliva många  och levnadsår givas dig i förökat mått.  Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn,  och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»  En dåraktig, yster kvinna  är fåkunnigheten, och intet förstå hon.  Hon har satt sig vid ingången till sitt hus,  på sin stol, högt uppe i staden,  för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen,  dem som där vandra sin stig rätt fram:  »Den som är fåkunnig, han komme hit.»  Ja, till den oförståndige säger hon så:  »Stulet vatten är sött,  bröd i lönndom smakar ljuvligt.»  han vet icke att det bär till skuggornas boning,  hennes gäster hamna i dödsrikets djup.               ---

Visheten har byggt sitt hus, hon har huggit ut sina sju pelare. Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin och dukat sitt bord. Hon har sänt ut sina tjänarinnor, hon ropar från stadens översta höjder: ”Du som är okunnig, kom hit!” Till den som saknar vett säger hon: ”Kom, ät av mitt bröd och drick av det vin som jag blandat! Lämna okunnigheten så får ni leva, och gå fram på förståndets väg. Den som tillrättavisar en hånare får ta emot hån, den som förmanar en gudlös får förakt. Förmana inte en hånare, han kommer bara att hata dig. Förmana den som är vis, han kommer att älska dig. Ge åt den vise och han blir ännu visare, undervisa den rättfärdige och han lär sig mer. Att vörda HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd, för genom mig blir dina dagar många och dina levnadsår förökas. Är du vis hjälper din vishet dig, hånar du får du bära det själv. Dårskapen är en rastlös kvinna, okunnig och utan vett. Hon sitter vid dörren till sitt hus, på en tron högt uppe i staden. Hon ropar till dem som går vägen förbi, till dem som går sina stigar rakt fram: ”Du som är okunnig, kom hit!” Till den som saknar vett säger hon: ”Stulet vatten är sött, hemligt bröd är ljuvligt!” Men han vet inte att de döda är där, att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.

Visheten har byggt sitt hus och huggit ut sina sju pelare. Den har tillrett köttet, blandat sitt vin och dukat ett bord, skickat ut tjänsteflickorna och ropar nu från stadens höjder: ”Den okunnige ska komma hit!” Till den som saknar vett säger den: ”Kom och ät min mat och drick vinet, som jag har blandat! Lämna okunnigheten bakom er, så får ni leva! Gå förståndets väg!” Den som tillrättavisar en skymfare får ta emot skymf, den som förmanar en gudlös blir hånad. Tillrättavisa inte en hädare, då blir du bara hatad av honom. Tillrättavisa den vise, så älskar han dig. Ge åt den vise, så blir han ännu visare, undervisa den rättfärdige, så lär han sig mer. Att frukta HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd. Genom mig får du många levnadsdagar ja, fler år läggs till ditt liv. Om du är vis, blir visheten till nytta för dig, men om du hädar skadar du bara dig själv. Dårskapen är en högljudd kvinna, enfaldig, utan vett. Hon sitter vid dörren till sitt hus, på en plats högt uppe i staden, och kallar på dem som går förbi på sin väg rakt fram: ”Är du okunnig, kom hit!” Och till den som saknar vett säger hon: ”Stulet vatten är sött, och bröd som äts i hemlighet smakar bäst!” Men de vet inte att döden härskar där, att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.

Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sju pelare. [Sju är fullkomlighetens tal, och är det som bär upp byggnaden.] Hon har förberett maten (slaktat boskap), blandat sitt vin och dukat sitt bord. Hon har skickat ut sina unga tjänsteflickor [för att bjuda in till fest], hon ropar från de högsta platserna i staden: ”Den som är okunnig (osäker), kom hit!” Till den som behöver (saknar, är i behov av) förstånd (kunskap), säger hon: ”Kom och ät av mitt bröd! Drick av det vin som jag har blandat. Lämna oförståndet och lev! [Kan översättas ”lämna dåligt sällskap” eller ”var inte naiv, och låt dig inte bli förledd”.] Vandra på förståndets (insiktens) väg.” Den som korrigerar en hädare (bespottare, en människa full av förakt) blir bara förolämpad (kränkt), den som tillrättavisar en galen (ogudaktig) man får själv blåmärken. Om du tillrättavisar en hädare, kommer han att hata dig. Tillrättavisa en vis människa och han kommer att älska [respektera] dig. Ge [undervisning] till en vis man och han växer i vishet. Lär en rättfärdig man och han lär sig ännu mer. Början till (startpunkten; en grundförutsättning för) vishet är fruktan (vördnadsfull respekt) för Herren (Jahveh) och kunskapen om (att intimt känna) den Helige är förstånd [ger förståelse, insikt, omdöme och mening]. [Versen liknar , men har en annan ordföljd och ett annat hebreiskt ord för ”början”. Ordet techillah – som inleder meningen – betyder startpunkt eller grundförutsättning och kommer från verbet chalal (att falla, att bli vanärad/slagen eller att få ett dödligt sår). Det beskriver någon som nått botten och som är i behov av en nystart. Den Helige (hebr. Kedoshim) är i plural vilket förstärker Guds majestätiska natur, se . Ett rätt perspektiv på Guds helighet ger en sund gudsfruktan, vilket i sin tur ger rätt utgångsläge till att inhämta förstånd och vishet.] För genom mig [visheten från Gud] förökas (multipliceras) dina dagar, och år läggs till ditt liv. Om du är vis, hjälper visheten dig, men om du hädar (föraktar, hånar) får du själv bära straffet [ensam bära konsekvenserna]. Det finns en annan kvinna som kallas dårskapen, hon är rastlös (bullrig, stökig), hon är lättsinnig (agerar utan tanke; är öppen för alla former av ondska) och vet inget. [Hon är omedveten om allt som är av evighetsvärde.] Hon sitter vid ingången till sitt hus, på en stol (tron) över stadens höjder (iögonfallande), och ropar till dem som passerar, till dem som går rakt fram på sin stig [sin välkända, upptrampade gångväg]: ”Den som är okunnig (lättledd, osäker), kom hit!” Till den som behöver (saknar, är i behov av) kunskap (mod), säger hon: ”Stulet vatten [sex utanför äktenskapet] är sött (ger tillfredsställelse) och bröd givet i hemlighet är underbart gott (behagligt, tilltalande).” Han [som följer hennes råd] inser inte att skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim) är där, att hennes [den prostituerades] gäster redan har sjunkit ner i Sheols (gravens, underjordens) djup.

Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sina sju pelare. Hon har ställt till med slakt, blandat vinet och dukat bordet. Hon har sänt ut sina tjänsteflickor att ropa från höjderna i staden: »Du som är okunnig — kom!« Till de oförståndiga säger hon: »Kom! Ät mitt bröd och drick vinet jag har blandat. Överge enfalden så får ni leva, följ förståndets väg.« Den som tillrättavisar en hädare blir skymfad, den som klandrar en syndare möter hån. Klandra inte hädaren, då hatar han dig — klandra den vise, då älskar han dig. Ge åt den vise, så blir han ännu visare, undervisa den rättfärdige, så blir han klokare. Att frukta Herren är början till vishet, att känna den Helige är insikt. Genom mig når du hög ålder och får ett långt liv. Är du vis blir din vishet dig till nytta, hädar du går det ut över dig själv. Dårskapen är en rastlös kvinna, lättsinnig, utan allt vett. Hon sitter vid dörren till sitt hus, hon tronar högt uppe i staden och ropar till dem som kommer förbi, som går sin väg rakt fram: »Du som är okunnig — kom!« Till den oförståndige säger hon: »Stulet vatten smakar gott, bröd i lönndom är läckert.« Han vet inte att där är skuggornas boning, att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.