Matteusevangeliet 27
B2000
27
Jesus inför Pilatus
1På morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att försöka få Jesus avrättad. 2De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, ståthållaren.
3När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 4och sade: »Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.« De svarade: »Vad angår det oss? Det är din sak.« 5Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. 6Översteprästerna tog pengarna och sade: »Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.« 7Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 8Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. 9Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, 10och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.
11Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: »Du är alltså judarnas kung?« Jesus svarade: »Du själv säger det.« 12Och när han anklagades av översteprästerna och de äldste svarade han inte. 13Då sade Pilatus till honom: »Hör du inte vad de beskyller dig för?« 14Men han svarade inte på en enda fråga, och ståthållaren blev mycket förvånad.
Barabbas friges. Jesus döms
15Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge efter folkets önskan. 16Det fanns just då en känd fånge som hette Jesus Barabbas. 17När folket nu var samlat frågade Pilatus: »Vem vill ni att jag skall frige, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?« 18Han visste att det var av avund mot Jesus som man hade utlämnat honom. 19Medan han satt på domartribunen fick han detta bud från sin hustru: »Du skall inte ha med den där rättfärdige mannen att göra. Jag har haft mardrömmar i natt för hans skull.« 20Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att begära Barabbas fri och få Jesus dödad. 21Ståthållaren sade nu till dem: »Vilken av de båda vill ni att jag skall frige?« De svarade: »Barabbas.« 22Pilatus frågade: »Vad skall jag då göra med den Jesus som kallas Messias?« Alla svarade: »Han skall korsfästas!« 23Han frågade: »Vad har han gjort för ont?« Men de ropade ännu högre: »Han skall korsfästas!«
24När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde sina händer inför folket och sade: »Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.« 25Men hela folket ropade: »Hans blod må komma över oss och våra barn.« 26Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Soldaterna hånar Jesus
27Då förde ståthållarens soldater Jesus till residenset och samlade hela vaktstyrkan omkring honom. 28De tog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatkappa 29och vred ihop en krans av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och sade: »Leve judarnas konung.« 30De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31Och när de hade hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.
Korsfästelsen
32På vägen ut träffade de på en man från Kyrene vid namn Simon, och honom tvingade de att bära hans kors. 33När de kom till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, 34gav de honom vin att dricka, blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. 35När de hade korsfäst honom delade de upp hans kläder genom att kasta lott om dem, 36och sedan slog de sig ner där och vaktade honom. 37Ovanför hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som löd: Detta är Jesus, judarnas konung.
38Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. 39De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 40och sade: »Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.« 41Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och sade: 42»Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 43Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds son.« 44På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
Jesu död
45Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen. 46Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eli, Eli, lema sabachtani?« (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). 47Några som stod där hörde det och sade: »Han ropar på Elia.« 48En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka. 49Då sade de andra: »Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.« 50Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.
51Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 52och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, 53och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. 54När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: »Den mannen måste ha varit Guds son.«
55Där var också många kvinnor som stod längre bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att tjäna honom, 56och bland dem var Maria från Magdala och Maria som var Jakobs och Josefs mor och modern till Sebedaios söner.
Gravläggningen
57På kvällen kom en rik man från Arimataia som hette Josef och som också han hade blivit lärjunge till Jesus. 58Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus gav då order om att den skulle utlämnas, 59och Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 60och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i berget. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 61Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.
62Nästa dag — det var dagen efter förberedelsedagen — gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus 63och sade: »Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: ’Efter tre dagar skall jag uppstå.’ 64Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.« 65Pilatus svarade: »Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan.« 66De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

Lär dig mer om Bibel 2000