Parallell
4
Jesus och den samariska kvinnan
1När Jesus förstod att fariseerna hade fått höra att han vann fler lärjungar än Johannes och döpte fler — 2det var dock inte Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar — 3lämnade han Judeen och begav sig på nytt till Galileen. 4Han måste ta vägen genom Samarien 5och kom där till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. 6Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen.
7En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Ge mig något att dricka.« 8Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. 9Samariskan sade: »Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.« (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) 10Jesus svarade henne: »Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.« 11Kvinnan sade: »Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? 12Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?« 13Jesus svarade: »Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.« 15Kvinnan sade till honom: »Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.«
16Jesus sade: »Gå och hämta din man.« 17Kvinnan svarade: »Jag har ingen man.« Jesus sade: »Du har rätt när du säger att du inte har någon man. 18Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.« 19Kvinnan sade: »Herre, jag ser att du är en profet. 20Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.« 21Jesus svarade: »Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 22Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. 24Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.« 25Kvinnan sade: »Jag vet att Messias kommer« (alltså den Smorde) »och när han kommer skall han låta oss veta allt.« 26Jesus sade till henne: »Det är jag, den som talar till dig.«
27I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: 29»Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?« 30De gick ut ur staden för att söka upp honom. 31Under tiden sade lärjungarna till honom: »Rabbi, kom och ät.« 32Han svarade: »Jag har mat att äta som ni inte känner till.« 33Lärjungarna sade då till varandra: »Kan någon ha kommit med mat till honom?« 34Jesus sade: »Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. 36Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. 37Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. 38Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.«
39Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: »Han har sagt mig allt som jag har gjort.« 40När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. 41Många fler kom till tro genom hans egna ord, 42och de sade till kvinnan: »Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.«
En ämbetsmans son botas
43Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. 44Han hade själv vittnat om att en profet inte har något anseende i sin hemtrakt. 45När han nu kom till Galileen blev han väl mottagen, eftersom galileerna hade sett allt han hade gjort i Jerusalem under högtiden. De hade också firat högtiden där.
46Han kom alltså tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. 47När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. 48Jesus sade till honom: »Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte.« 49Ämbetsmannen sade: »Herre, kom innan mitt barn dör.« 50Jesus svarade: »Gå hem, din son lever.« Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. 51När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. 52Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: »I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.« 53Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: »Din son lever«, och han kom till tro liksom alla i hans hus. 54Detta var det andra tecknet, och Jesus gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.