Jeremia 10:17-25

Tag era bylten! Bort ur landet, ni som bor i en belägrad stad! Ty så säger Herren: Denna gång slungar jag i väg dem som bor i landet. Jag skall ta itu med dem och krama musten ur dem. Ve mig, jag är krossad, mitt sår kan inte läkas. Och jag trodde att detta var en plåga jag kunde bära. Mitt tält är förstört, alla mina tältlinor avslitna. Mina barn har lämnat mig, de finns inte mer. Ingen finns kvar att resa mitt tält och spänna upp mina tältdukar. Herdarna var enfaldiga, de sökte inte Herren. Därför har de misslyckats och hela deras hjord är skingrad. Något hörs. Det kommer närmare! Ett väldigt dån från landet i norr. Judas städer skall läggas öde, de skall bli tillhåll för schakaler. Jag vet, Herre, att människan inte bestämmer över sin väg, att vandraren själv inte styr sina steg. Tukta oss, Herre, men med rättvisa, inte i vredesmod, så att du förgör oss. Töm din vrede över de andra folken, de som inte känner dig, över de stammar som inte åkallar dig, ty de har slukat Jakob och förintat honom, lagt hela landet öde.