Första Moseboken 12:10-20

Det blev hungersnöd i landet. Den blev så svår att Abram måste bege sig till Egypten för att bo där en tid. När han var nästan framme sade han till sin hustru Saraj: »Du är ju en vacker kvinna. När egypterna får se dig och förstår att du är min hustru dödar de mig och låter dig leva. Säg därför att du är min syster, så kommer allt att gå mig väl tack vare dig, och jag får leva.« När Abram kom till Egypten såg egypterna att Saraj var en mycket vacker kvinna. Också faraos hovmän såg henne och prisade hennes skönhet inför sin herre, och så blev hon förd till faraos hov. Abram behandlades väl tack vare henne: han fick får och kor, slavar och slavinnor, åsnor och kameler. Men Herren lät svåra plågor drabba farao och hans hov för Sarajs, Abrams hustrus, skull. Då kallade farao till sig Abram och sade: »Vad är det du har gjort mot mig? Varför talade du inte om för mig att hon var din hustru? Varför sade du att hon var din syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!« Och farao befallde sina män att föra Abram ut ur landet med hans hustru och allt han ägde.